Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den vise, sade han, fins blott tro på en Gud, en allvis
försyns ledning, och själens odödlighet. Han var en väldig talare,
modigt trotsande våldet, och öfverlägsen skriftställare. I hans
Disputationes tusculanae förekomma uttalanden sådana som dessa:
»Det fins två sätt att slita tvister: det ena genom öfverläggning,
det andra genom våld; det förra egnar sig för människan, det
senare för djuren. Man bör endast tillgripa makten, när det är
omöjligt att bruka förnuftet... Jag föredrager den orättfärdigaste
fred framför det rättfärdigaste krig.» Ciceros syn på världen var
vid och hade en öfvervägande human riktning.
Äfven skalderna Moratins (65 — 8 f. Kr.) och Tibullus (55 — 18
f. Kr.), hvilka båda i sin ungdom deltagit i blodiga strider, uttala
sig mot kriget; den förre prisande mödrarnas afsky för krig; den
senare undrande, hvad det var för ett vidunder, som först smidde
svärd. Likaså Vergilius (70—19 f. Kr.), som talar om »krigets
brottsliga vanvett».
Enligt Ovidius (43 f. Kr.—17 e. Kr.) »borde man kriga endast
mot kriget». Han säger ock: »Den milda freden anstår
människorna; det vilda kriget djuren.» Denne genialiske skald
förebådar en världsåskådning, som ännu hägrar blott för en fåtalig
elit af människor, i det han uttalar den djupa tanken, att det
första mordet var dödandet af djur, som sedermera ledde till
dödandet af människor.
Lucins Seneca (2 f. Kr. —65 e. Kr.) höjde sig till den
uppfattningen, att människan var högre än statsborgaren. I
öfverensstämmelse därmed fördömer han kriget. »Man straffar de mord,
som enskilda människor begå», säger han. »Men livad gör man
för de massmord, som begås under krigen? Man kallar dem
berömliga — och de ödelägga hela nationer! Eröfringslustan är
en galenskap; eröfrarne äro icke mindre sorgliga för jorden än
öfversvämningar och jordskalf. Alexander den store, som från
barndomen var röfvare och tillintetgjorde nationer, satte som
suverän sin ära i att vara människornas förskräckelse.» I sina
ädla visdomsläror står Seneca urkristendomen nära. Såsom upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
