- Project Runeberg -  Världsfreden /
611

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slagen. Vältaliga stämmor höjde sig till koloniernas försvar. Men
allt var förgäfves. Regeringen med konungen i spetsen visade
en hårdnackenhet, som skulle få ödesdigra följder.

I början afsågs aldrig någon lösslitning från England. Man Politikern,
tänkte sig blott utvidgad själfstyrelse under engelsk öfverhöghet.

Äfven Franklin, som nu var en rik och allmänt ärad man, tänkte
icke på att spränga den anglosachsiska stammens enhet, utan
önskade blott en närmare sammanslutning till en med England
förenad förbundstat. Det är knapt möjligt att öfverskåda
följderna för världen af en fortfarande förening mellan det engelska
folkets hufvudgrenar under senare tiders jättelika tillväxt, om den
ej genom den kortsyntaste förblindelse hos Englands ledande
män gjorts omöjlig.

Tvänne gånger sändes Franklin till London att föra
koloniernas talan. Olika partier sökte vinna honom. Engelska
regeringen gaf honom höga ämbeten. Men han fortfor att föra sin
sak med en kraft och en slughet, som skulle hedrat den mest
fulländade diplomat af gamla skolan. Han förmådde dock ej
häjda händelsernas ström, och då spelet var förloradt och kriget
brutit ut, vände han 1775 åter till Amerika.

Förbundskongressen sammanträdde nu i Filadelfia för att
leda frihetskampen. I dess arbeten tog han en värksam del och
var en bland de främste ifrarne för själfständighetsförklaringen af
den 4 juli 1776. På denna minnesvärda dag voro
kongressens män församlade i högtidligt möte för att åhöra
själf-ständighetsaktens uppläsning och sedan skrifva under den. Men
i den afgörande stunden skyggade månge tillbaka och ville
draga sig undan. Då sade Franklin med sitt vanliga ironiska
lugn: »Låtom oss nu hänga till samman; annars kanske vi få
hänga hvar för sig.» Alla skrefvo under. Från den dagen firar
Amerikas folk hvarje år den 4 juli som sin frihets stora minnesdag.

Nu gälde det att på alla håll använda de bästa krafter i
den unga republikens tjänst. Samma år afgick Franklin som dess
sändebud till Paris. Där började han nu vid 70 års ålder ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free