Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tapperhet. tanklösa okunnighetens mod — ett förakt till faran, emedan man blott ser
den som i ett töcken. Mod härrör ännu oftare af fysiskt temperament, af
starka fibrer och nerver, och förtjänar lika litet beröm, som formernas
proportioner eller skönhet. Vidare meddelar hvarje lidelse, som är stark nog
att öfverväldiga rädslans lidelse och genom sin häftighet förtränga tanken på
faran, ett mod åtminstone för stunden. På detta sätt gifver hämd, när den
är upptänd af stort raseri, en förfärlig kraft och förmår icke sällan människor
att möta en säker död, på det de må kunna tillfoga en fiende samma öde.
Här sen I modets tvetydiga natur. Det är ofta förenadt med de värsta laster.
De underbaraste exempel på mod äro att finna i sjö- och stråtröfvares historia,
hvilkas frihet från fruktan vanligen går i bredd med deras samvetslöshet och
brott. Det visar sig i en förvånande styrka i barbariska länder, där barnen
uppfostras till att förakta de faror och mödor, för hvilka de till följd af sin
belägenhet äro utsatta; där saknaden af borgerliga lagar tvingar hvar och en
att vara sitt eget försvar; och där, i kraft- och sedekänslans bristande
utveckling, kroppstyrka och vildt mod räknas bland människonaturens ädlaste
egenskaper. Härarnes vanliga mod är af lika litet värde som sjöröfvarens
och vildens. En betydlig del af nästan hvarje här drifves af sina laster in
bland krigarnes leder. Sådana äro de käcke soldater, hvilkas lof vi höra.
De äro käcke af brist på öfverläggning. De akta icke lifvet, emedan deras
laster hafva beröfvat det samma dess välsignelser. De äro käcke af instinkt,
af törst efter plundring och synnerligast därför, att krigslagens svärd hänger
öfver deras hufvuden. Till följd häraf kan mod i krig lätt förvärfvas af de
mest förnedrade och lastbare. Den vanliga fyllhunden på gatan, som låter
värfva sig under ruset, blir — kastad i lederna bland den tanklösa massan,
underkastad krigstuktens stränghet, gjord förtrogen med tanken att blottställa
sig och hotad med döden, om han förråder ett tecken till fruktan — lika
tapper som officeren, hvilkens mod ofta äfven kan tillskrifvas samma fruktan
för straff och fruktan för den vanära, som är förenad med fegheten.
Hvad mängden af krigare vidkommer, som anser krig såsom ett yrke
att rikta sig på, som låter lega sig till att slåss för hvad sak som hälst, och som
med samma liknöjdhet förgör sina medmänniskor som jordbrukaren förgör
en ohyra, hvilken besvärar hans fält, så känner jag ingen människoklass,
som är mindre värd vår beundran. Låtom oss arbeta på att leda människors
kärlek’* och beundran till ett annat och oändligt högre slags storhet, till det
sanna hjältemod, som uppoffrar bekvämlighet och lif för Guds och
människosläktets tjänst, och genom orubblig fasthet i sanning och dygd, midt under
förakt och fara, bevisar sitt mod. Må häfderna studeras, icke för att bevara
från glömskan den förhärjande eröfraren, utan människosläktets välgörare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
