Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på df.t vi måtte hållas utanför hvarje krigisk förveckling i Europa.
Detta förslag antogs enhälligt af mötet. Petitionen skulle för
underskrifter cirkulera i orterna och därefter öfverlämnas till
konungen. Och fredsföreningens årsmöte 11 — 12 augusti 1888,
som slöt sig till planen, uppdrog åt sin centralstyrelse att efter
förmåga medvärka till dess utförande. Man hoppades, att de
moraliska och ekonomiska följderna af dess framgång skulle,
genom exemplets makt, sprida sina värkningar vida utom våra
nordiska bygder.
Upphofsmannen gaf sig ut på föredragsfärd, sedan han, Fredsrörelsen
särskildt med anledning af misstydningar, i vetenskapsakademiens 1 Norge»
hörsal i Stockholm och universitetshuset i Upsala sökt närmare
redogöra för planen. Med Norge i sikte gingo färderna denna
gång genom Norrland, där menigheterna å alla de platser, som
besöktes, utan undantag gåfvo sitt bifall tillkänna. Mot slutet
af 1889 togs vägen öfver Jämtland till Trondhjem och därefter
vidare ut öfver de norska bygderna, allestädes med lyckosam
utgång. Petitionsförslaget blef en fråga för dagen. Och då den
svenske agitatorn, som i saken förhandlade med flere
stortingsmän, bland dem främst den älskvärde Paul Kpth, långt fram på
våren 1890 återvände hem från tournéen i broderlandet, hade
stortinget, på förslag af Koth, Ullmann m. fl., under hela norska
folkets jubel, antagit den förut nämda skiljedomsadressen till
konungen, hvarjämte en interparlamentarisk fredsgrupp af
stortingsmän blifvit bildad.
Den rörelse, som ledde till denna löftesrika utgång och
sedermera satte nya krafter i värksamhet, hade visserligen sitt
ursprung i petitionspianen. Men hon var i Norge ingalunda det
första uttrycket för modärna fredstankar. Nykterhetsifraren Asbjörn
Kloster ville redan för fyra årtionden sedan i samband med sitt
hufvudintresse bekämpa militärsystemet. Detta var ock
programmet i hans tidskrift »Menneskevennen». I samma anda värkade
A. Öyen på 1880-talet genom sin veckotidning »Morgengryet», organ
för »Nordisk Förening mod Krig», senare för sparsomhed ogfred».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
