Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständighet. Först sedan ett halft århundrade har arbetet för
deras andliga sammanslutning och enande börjat och på allra
senaste tid kommit kraftigt i gång. Den politiska återstår, men
skall helt visst för alltid uteblifva, om den icke kan ske genom
fred och frihet.
ömsesidig Det hjälper ej, att den nordiska enhetstanken sammanfaller
r«spekt med ett stort europeiskt intresse, ett allmänt kulturintresse, och
därigenom visserligen har en djupt ingripande betydelse. Först
och främst måste hvar och en af de tre nationerna fullt
respektera de andras själfständighet.
Äflas man att göra gällande något slags förmynderskap å
Sverges sida öfver Norge och dess grundlag, såsom ett medel
att tilltvinga sig en förändring af unionen i förment svenskt
intresse, så arbetar man i och med det samma på att hindra och
omöjliggöra de skandinaviska nationernas politiska närmande till
hvarandra. Man är då en värklig fiende till ett fritt och enigt
Fienden. Norden och därmed äfven till sitt eget närmaste fosterland.
När våra tongifvande nationalister till stöd för sin unionella
öfverhöghetsrätt åberopa sig därpå, att »Sverge är den äldre och
starkare brodern och Norge den yngre och svagare», så röja de
imellertid därmed ej allenast, hvars andas barn de äro, utan blotta
tillika ytligheten i sin historiska kunskap.
Vi läsa i våra nordiska häfder, att Harald Hårfagre för mer
än tusen år sedan »icke erkände mer än en Gud i himmelen,
HSfderna den som skapat solen, världen och människorna», medan svearne
viv.tna. ännu blotade åt sina gudar, äfvensom att samme Harald var
konung öfver hela det samlade Norge (jämte våra nu varande
gränsprovinser) långt innan något egentligt Sverge ännu fans till.
Då Danaväldet i midten af elfte århundradet miste sitt fäste
i England, blef Norge det förnämsta riket i Norden. Först i
midten af 1200-talet började Sverge höja sig till Norges jämlike
genom Birger Jarl, den norske konungen Håkon den gamles gode
vän och bundsförvant. Och från 1319 till 1371 voro Sverge och
Norge såsom fullt jämbördiga riken förenade i sin första kungsunion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
