Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärdomstjus. Från katedern får man höra, att det skulle vara en gränslös
olycka för Sverge, om obligatorisk folkundervisning blefve införd
i Ryssland. Man vet, att upplyste ryssar i allmänhet äro afgjordt
stämde mot militarismen och särskildt mot den brutala
förrysknings-politiken i Finland. Ett akademiskt prässorgan, som utlofvar oväld
och sakkunskap, hinner ändå på 1 y2 sida göra en hel del
betraktelser öfver de »fredspredikande sirénrösterna», deras »skamlighet»,
»dåraktighet», »oförlåtliga lättsinne», »feghet» och »ömklighet».
Får man sätta lit till samma högpatriotiska tidskrift, skulle
det egentligen vara högt bildade svenska damer, som satt
försvars-rörelsen i gång här i landet, hvilket, säges det, måste till deras
ovanskliga heder erkännas.
I en inledande redaktionsartikel heter det här, att samma
rop, som höjdes af den svenske kungen i slaget vid Lund,
genljuder i den pågående försvarsrörelsen, som nu håller på att
väcka vårt i lång fred inslumrade folk. Kungsropet kommer från
damerna. Det skall väcka dessa millioner slumrande små
arbetsbin, som dåsigt glömma ett så härligt och för dem
välsignelse-bringande brodermord som siaktningen vid Lund. Och de skola,
desse slitare på land och haf, å skog och mark, i grufvor, fabriker
och värkstäder, lyssna med fosterländsk blygsel, när damernas
akademiske riddare harmset ropar: »Månne alle svenske män
märkt det nesliga i detta faktum?» — detta faktum, att damerna
nu marschera främst i ledet.
Nytt Alla ha nog inte märkt det, men troligen flere än artikel-
amazoRlif. författaren synes föreställa sig och i en helt annan mening än
den han lägger i sina fosterländskt stränga ord. Så strängt
dömer helt visst icke den flackaste kosmopolit om damerna och
deras patriotiska baler, basarer och tablåer, deras försvarsifrande
täflan med löjtnanter, präster och skolbarn. Men man står
undrande och spörjande, hvart den milda kvinnonaturen tagit
vägen i dessa dansande, springande, jäktande tillredelser för
väntade offerfäster, då fäder, söner och bröder skola lemlästas
och dödas i fosterlandets heliga namn. Man tvekar af artighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
