Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjärrayn. nere värkande själsfränder samlas till detta ariernas stora folkmöte
i London — låtom oss säga jultiden 1904 — hvilket jag tänkt
mig som en möjlighet.
Och alla skulle de där inträda i högtidstämning och med
blottadt hufvud. Ty nu blefve det en gudstjänst utan like i
världen.
Österlandets siare, antikens vise, urkristendomens martyrer,
den fria forskningens sanningsvittnen komma som solen ur
morgonskyn, skridande fram i täta leder.
I spåren efter denna skara af andens majestäter inträder
blygt och ödmjukt en liten späd kvinnogestalt.
Det är Florence Nightingale.
En gammal invalid från Krimkriget ser henne.
Och när hans hjärta får gifva sig luft i ord, talar han så:
»Vi lågo där sårade och stympade i djupaste nöd. Innan
hon kom, var det ett förfärligt grälande och svärjande. Men
sedan hon anländt, härskade en fridfull, andäktig tystnad.»
Det blir så stilla i den stora församlingen. Där är blott
en känsla: kärleken öfvervinner allt.
Och då den elektriska gnistan flyger ut med budskap om
detta enkla tal och dess värkan, gripas folken af samma känsla
Det dumma tvistandet och stridandet upphör. Där råder en
bidande, andäktig tystnad i världen.
Under denna högtidliga stillhet framträder den indiske
reformatorn Keschab Chandar Sen, som förut talat för fred på ett
stort möte i London, och läser ur den gamla ariska skriften
Manus lagbok denna evigt giltiga sats:
»Rättfärdigheten är den enda rätt, som blir människan trogen
äfven i döden, ty alla andra hemfalla på samma gång som kroppen
åt undergång.»
Han erinrar om, att alla de ariska folkens främsta fredsord,
fader och moder, son och dotter, broder och syster, ännu i dag
äro de samma som de voro, innan arierna skildes från det gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
