Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 14 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
myndighet. Det är inga inbillningar eller
ovissa antaganden, utan den lärdom, de
hava, den grund, de stå på, är denna: "Så
säger Herren, Herren". Och sedan dessa
många profeter under en lång tidrymd hava
beskrivit den kommande Messias, så föddes
en son av en "jungfru", lian föddes i
Betlehem och på den bestämda tiden, och i och
av honom uppfylldes allt, som blivit lovat
ända från syndafallets dag. Av en enda
persons livsgärning uppfylldes allt, som
genom profeterna blivit förutsagt. Det behövs
sannerligen icke något mera vittnesbörd för
den ovedersägliga sanningen, att Gud har
talat. För övrigt bär varje ord i bibeln
vittnesbörd i sig självt, att Gud har talat. Vi
hava således ett fast ord att vila våra
oroliga hjärtan vid.
"Sedan Gud fordom många gånger och på
många sätt talat till fäderna genom
profeterna, har han i dessa yttersta dagar talat
till oss genom sin Son."
Jesus Kristus är "vår bekännelses
apostel," "det trogna och sannskyldiga vittnet"
och "har det skarpa, tveeggade svärdet".
Genom honom har Gud talat. Och det är
full harmoni mellan hans och profeternas
utsagor. I full överensstämmelse med
profeternas vittnesbörd, att människohjärtat är
ett argt och illfundigt ting över allting
(Jerem. 17: 9), säger Jesus: "Inifrån, från
människornas hjärta, utgå de onda
tankarna, hor, skörlevnad, mord, stöld, girighet,
ondska, svek, liderlighet, avund,
hädelse, högfärd, dåraktighet. Allt detta onda
går inifrån ut och orenar människan".
Marc. 7: 21—23. I full
öfverensstämmelse med profeternas vittnesbörd, att vår
näpst skulle läggas på honom, att han
skulle sargas för våra missgärningar
och slås för våra synder, att vi skulle helas
genom hans sår och utsläppas ur kulan med
hans blod (Es 53: 5; Sak. 9: 11), säger
Jesus: "Se vi gå upp till Jerusalem, och allt
■skall fullbordas, som är skrivet genom
profeterna om Människosonen; ty han skall
antvardas åt hedningarne, begabbas och
skymfas och bespottas, och sedan de hava
gisslat honom, skola de döda honom, och på
tredje dagen skall han uppstå igen-
Män-niskoskonen har icke kommit för att låta
tjäna sig utan för att tjäna och giva sitt liv
till lösen för många. Detta är mitt b7od.
det nya förbundets, vilket varder utgjutet
för många till syndernas förlåtelse". Luk.
18: 31—32; Matt. 20: 28; 26: 28.
, Ja, G^id har talat genom Sonen och sagt,
att vi äro förtappade syndare. Men han har
ock sagt, att "Människosonen har kommit
för att frälsa det förtappade". Matt. 18: 11.
"Jag har icke kommit för att döma världen
utan för att frälsa världen", säger han; Joh.
12: 47. Och han säger även till sin Fader:
"Jag har fullbordat det verk, som du har
givit mig att utföra". Joh. 17: 4. Så har
Gud talat genom sin Son.
Men själva. Sonens utgivande är dock det.
kraftigaste sipråk från vår Gud och det
tydligaste utslag från den högsta domstolen.
Det säger oas, att för Gud är det sn
avgjord sak, att vi i oss själva äro förlorade,
att vi icke kunna frälsa och .själva, men
att Gud äntligen vill föra oss in i
himlaglädjen sin. Sådant har Gud talat sedan
fordom. Han har sagt det många gånger
och på många sätt genom profeterna och
genom de ord, som Sonen uttalat, men icke
minst genom den handlingen, att Sonen
skänktes åt världen och utgavs för världen.
Kan någon människa med fadershjärta,
sans och besinning utgiva sitt enda barn för
att därigenom rädda sin bittraste
motståndare. Och om någon gjorde det, så talade
detta offer ett kraftigt språk om den
nödställdes stora nöd och om hjälparens
ädelmod och fria förbarmande över sin ifiende-
(Forts.)
D2U
Korpen och ringen.
I en by i närheten av Warschau i
Polen levde en gudfruktig bonde av tysk
härkomst vid namn Dobry. Utan sitt
eget fel hade han blivit efter med
hyrans betalande och hotades av värden
roed vräkning, och det var mitt i
vintern. Han gick till honom tre
gångeiför att bedja om uppskov ännu något
litet men förgäves. Det var afton, och
följande dag skulle han med hela sin
familj kastas ut på gatan. Då de sutto
så i sitt bekymmer, ringde det i kyrkan
till aftonbön, varvid Dobry föll på knä
och uppstämde:
"Förtro dina sorger, förtro ditt ve,
förtro ock din framtid åt din Frälsare".
Och när de kommo till sista versen r
"Vem är, som honom hindra kan,
när han behoven fyller?"
hördes en knackning på fönstret. Det
var en gammal vän, en korp, som Dobrys
farfar tagit som unge i boet och tamt
samt sedan försatt i frihet. Dobry
öppnade fönstret, korpen hoppade in, och i
sin näbb höll han en ring med dyrbara
stenar. Dobry tänkte först, att han
skulle sälja ringen, men efter närmare efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
