Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 - 4 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ord och omutliga domar i sanningens
ord.
Tänka vi nu närmare på det femte
budets omfång, så finna vi av vår
Frälsares förklaring därav, att Gud
förbjuder oss icke blott de onda orden och
åthävorna eller de onda gärningarna,
utan Gad förbjuder själva vreden. Det
är ock klart, att alla dråp hava börjat
på så sätt, att man börjat hysa och
giva näring åt oviljan mot personen i
fråga, och så har djävulen,
"mandråparen av begynnelsen", blåst under
hjärtats hat, så att detta tagit sig uttryck
i sådana förfärliga gärningar som det,
att den ene dräpt den andre.
Den, som nu icke gjort sig skyldig
till sådana hemska brott, skall icke
därför tro; att han står klar inför Gud i
fråga om det femte budet. Nej, Jesus,
vår högtlovade Herre och Frälsare, har
betygat: ’ ’Den ’ som förtärnas på sin
broder är en mandråpare". Och inför
dessa ord kunna vi väl fråga: Vem är
då oskyldig? På denna fråga kunna vi
giva ett bestämt svar: Ingen står här
ren inför Gud. Neg, även inför detta
bud gälla dessa Herrens ord:
"Allesammans äro vi syndare och hava intet att
berömma oss av inför Gud.’’ Ty här är
»icke blott fråga om att icke hata eller
förtörnas, utan vi skulle ju ock älska
vår nästa såsom oss själva, och det icke
blott våra vänner utan ock dem, som
göra oss skada och förföra oss. Och I
veten, hur det avlöper för oss i de allra
flesta fall. Om vi ock icke säga något
ont om dem eller till dem, så känna vi
ändå, hur det rör sig i vårt onda,
fördömda väsen. Och inför dessa ord av
den i helighet nitälskande Guden: "I
skolen vara heliga såsom jag är helig,
Herren eder Gud", måste vi känna och
förstå, att vi äro jämmerliga syndare,
som icke ett ögonblick kunna bestå
inför honom i vår egen svarta, adamitiska
dräkt.
Det är på detta sätt, vi lära känna oss
själva oeh våra behov av försoning och
förlåtelse. Nu hava vi — Herren vare
evinnerligen prisad — ett offer för
synderna, som gäller evinnerligen och i
kraft av detta offer en beständig nåd
och syndernas förlåtelse inför Gud. Oeh
då våra hjärtan öppnas för denna Güds
(förlåtelse, bliva vi ock delaktiga av Guds
natur. Och fastän vi alltid i vår natur
äro syndare även ifråga om femte
budet, så att vi hava orsak att säga: ’ ’Jag
vet, att i mig, det är i mitt kött, bor
intet gott", så må vi därjämte se till,
att vi icke låta vreden få rum utan söka
förlåtelse och hjälp hos Gud däremot
och så gån g på gång giva hatet i våra
hjärtan dödsstygnet med sanningens ord
genom att bekänna och utbedja deras
förlåtelse, mot vilka vi hava syndat.
Din käpp och stav trösta mig.
I en kolgruva arbetade en
femtonårig gosse jämte sin far. Denne var en
gudfruktig man, som höll Guds ord
kärt och alltid läste det med de sina.
Han brukade alltid bära med sig sitt
nya testamente i fickan, då han
arbetade i gruvan, och gossen gjorde på
samma sätt. Han hade flitigt gått i
söndagsskolan och höll Guds ord kärt
även han, och så ofta far och son hade
någon stund ledig, läste de vid
lyktans sken i sin bibel.
En dag arbetade de som vanligt i
varandras närhet. Fadern hade just
gått några steg för att hämta sina
verktyg, när han plötsligt hörde ett
förskräckligt brak bakom sig. Berget
hade störtat in och för alltid skilt far
och son från varandra. Förskräckt
sprang han. tillbaka och ropade sin
sons namn — than kunde ej tro annat,
än att gossen blivit krossad av
stenarna. Slutligen tyckte han sig likväl
höra ett svagt ljud tränga fram ur
stenmassorna.
"Lever du, min gosse?" ropade han.
"Ja, far, men mina ben äro visst
krossade."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
