Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 - 4 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
och frälsa det som var förtappat", och
Han har makt på jorden att förlåta
synder, ja, hans blod renar från alla
synder.–Det, o det, är "olja och
vin" för blödande samvetssår som
"den barmhärtige" gjuter in i
överflödande nåd, och Anna gör intet
motstånd, hon orkar icke, hon är så
dödstrött, hon lämnar sig att bäras av de
starka, trofasta armarna, att skötas
och vårdas av den himmelske läkaren,
som ett hjälplöst barn, som ingenting
själv kan göra för sitt vederfående och
sin räddning. •
Det är en strålande vinterdag.
Gamla Anna sitter och stickar vid
fönstret, under det lrøn då och då kastar
en blick på fåglarna, som glatt
kvittrande plocka kornen, hon strött åt
dem där ute på fönsterbrädet. Solen
lyser så vackert över den vita snön,
men också i gamla Annas öga är det
sol. Men det ljuset är icke tänt av
vintersolens glans, utan kommer
"inifrån" eller rättare sagt:
"ovanifrån ifrån honom, som är världens
ljus". "Herren, min Gud, gör mitt
mörker ljust", sjunger gamla Anna,
"syndernas förlåtelse, liv och salighet,
har min dyre Frälsare förvärvat mig.
Herren Gud är sol och sköld."
Och "allting med honom" går nu
som alltid i fullbordan, ty de som bo
i den gamlas grannskap, hava
verkligen blivit för henne "goda grannar".
Väl hände det stundom, att det gamla
häftiga lynnet brusade upp vid någon
oförrätt från nästans sida. Men Anna
lyssnade till Guds gode Andes röst och
viskade stilla: "Varför skulle jag gå
till rätta med mina grannar för sådana
småsakers skull, då Gud kastat alla
mina stora synder i havets djup, så att
han aldrig mera minns dem, utan
håller mig evigt i sin vård som sitt
eget kära barn. av nåd för min dyre
Frälsares skull."
Ellida.
CSSC]
Betraktelser
över Ebr. 1:1, 2.
Av A. V. I.
(Forts.)
Här hava vi jul-, påsk- och pingstglädje.
Ja, ’här hava vi vardagsglädje. Och den
glädjen "skall vederfaras allt folk", sade
ängeln. Hava vi behov och användning för
den givna Frälsaren och den utförda
frälsningen, och vilja vi låta Sonen behålla sitt
namn och sin värdighet för vår enskilda del,
då s-kola vi ock ihava evighetsglädje i alla
evigheters evighet.
Må vi då både under högtiden och alla
dagar fira jul i tron genom att tillförse oss,
vad vi hava fått. Då vi äro arma, förlorade
syndare, som icke kunna hjälpa oss själva,
må vi vara tacksamma för att han vill
vara vår Frälsare. Må vi iöke försmäda
varken givaren eller gåvan genom några
dåraktiga, egenrättfärdiga åtgöranden. Och
märk, det är ook en Gud försmädande
egenrättfärdighetsåtgärd att förtvivla om
frälsning, därför att man erfar sig usel och.
icke kan på något sätt själv bidraga till sin
frälsning. Gud visste, vem han sände, då
han utgav sin Son. Och Fadren är
fullkomligt nöjd med vad Sonen har gjort. Men
hela Sonens verk är utfört och gäller för oss
inför Gud. Må det få gälla i våra samveten!
"Att lägga någonting härtill,
det vore döden. Ja,
allt, allt han ensam vara vill.
Lov, pris, halleluja!"
"Herren Gud, den mäktige, talar och
kallar världen ifrån solens uppgång allt intill
nedergången. Av Sion går upp Guds härliga
sken. Vår Gud kommer och tiger icke;
förtärande eld går före honom och omkring
honom en mäktig storm. Han kallar himmel
och jord, att than skall döma sitt folk.
Församlen mig mina heliga, som förbundet mer
äkta än offer. Och ’himlarna skola
förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren.
Sela. Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel,
låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är dir»
Gud". Ps. 50: 1—7.
"I haven icke kommit till det berg, varpå
man kan taga, och som brinner i eld, och
till töcknet och mörkret och stormen och
basunskallet och till det ljud av ord, som var
sådant, att de, som hörde det, undanbådo
sig, att något vidare skulle talas till dem,
ty de fördrogo icke detta påbud: "Även om
ett djur kommer vid berget, skall det
stenas", och — så förskräcklig var den syn,
man såg — Moses sade: "Jag är förskräckt
och bävar". Utan I haven kommit till Zions
berg och till den levande Gudens stad, det
himmelska Jerusalem, och till de otaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
