Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7 - 18 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
lannes tredje kapitel. Mannen
lyssnade stilla, tills lion kommit till
sextonde versën: "Ty så älskade Gud
världen, att han utgav sin ende Son,
på det att var och en, som tror på
honom, icke skall förgås, utan få
evin-merligt liv".
"Stanna", avbröt soldaten, "läs om
<det där".
Sköterskan uppläste versen ånyo.
""Men vem menas det med de där
or-«den var och en?" frågade den sjuke
oroligt.
"Det vill ju säga var och en
män-aiiska", svarade sköterskan.
"Nej, icke varenda en, icke en
såsdan här syndare", invände han ivrigt.
"Jo." — "Så ond och så fördärvad?"
— "Det är just sådana, Jesus är
kommen att frälsa." — "Och sjuk, usel
•och svart?" — "Ja, just en sådan.
Det finns Ingen så sjunken, så full av
synd och elände, att han icke i Jesus
har en Frälsare och kan bliva räddad,
om han vill. Kristus är given
isynnerhet åt de armaste, uslaste och
svagaste, emedan de behöva honom mest.
Var och en, det måste betyda vem som
helst."
"Läs om det ännu en gång", bad
<den sjuke med en blick likt den
drunk-nandes, som ser räddningståget. "Var
och en som tror, menas det mig då?"
utbrast han, och hans ansikte fick ett
uttryck av stillhet och glädje vid det
nyväckta hoppet.
"Var och en, vem som helst, ja alla,
både små och stora, lärda och olärda,
rika och fattiga, lyckliga, starka eller
»eländiga och dödssjuka, var och en
.som tror."
Och den sjuke trodde. Under de
dagar, som återstodo, märktes ofta på
hans läppar de .där dyra orden av vår
Frälsare. De utgjorde hans själs hopp
och tröst i dödens timme.
cssa
Trygghet.
(Ur ett namnsdagspoem.)
I forna tider det skalder fanns,
bland vilka särskilt vi minnes
kung David — och uti sånger hans
tänk, vilka pärlor det finnes.
Ack, när vi hotas av nöd och, fara,
tänk, om vi då bleve stilla bara
vid — 46-’
Det höres intet av fruktan här,
fast stormar runt omkring brusa.
Så trygg han sitter på klippan där ,
med framtidsutsikter ljusa.
Han ser på Herren och ej pä vågen.
— Gör du så med, och gä, glad i hågen,
mot okänd tid!
Tant Lova.
Betraktelser
över Ebr. 1:1, 2.
Av A. V. I.
(Forts.)
"Gud har i dessa yttersta dagar talat
till oss genom sin Son."
Detta brev börjar med en kraftig
betoning, att det är Gud, som talat till
israeliterna genom lagen och profeterna
och offergudstjänsten. Brevet till
ebré-erna skiljer sig från de flesta
apostoliska breven däri, att ingen avsändare
står angiven. Det har därför varit
stridande meningar om, vern som är dess
författare. Doktor Fjellstedt säger:
"Från den apostoliska tiden ända till
denna stund har det av de flesta
skrifttolkare varit antaget, att aposteln Paulus
skrivit episteln till ebréerna, fastän han
av viktiga orsaker icke nämner sitt
namn’’.
I kap. 2: 3 säger aposteln:
"Frälsningen, som först av Herren vart predikad,
har från dem, som hava hört det,
kommit bekräftad till oss." Med anledning
av dessa ord säger domprosten Melin:
’ ’De män, som hade hört det omedelbart
(Forts, a std. 54).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
