Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8 - 25 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
på sin Frälsare ’blott för ett år sedan,
odh hennes bild stod därför ännu mer
levande för hans minne.
Efter hennes död följde hårda tider
för stackars Edvin. Han fick bostad
hos ett folk, som ej alltid behandlade
honom väl utan oftast voro hårda och
stränga emot honom, ehuru han alltid
sökte vara lydig, snäll och hjälpsam
samt uträttade alla sina sysslor så gott
i hans förmåga stod.
I hans forna hem, hos modern, hade
det nog varit fattigt på världsliga
håvor, men ändlock hade det varit rikt —
rikt på kjärlek. Brödet var väl ibland
knappt, men då han såg, hur modern
arbetade för att skaffa det, kände han
sig nöjd med litet odh fann den
torftigaste rätt som en läckerhet. Kläderna
voro väl lappade, men han visste ju, hur
modern, trött efter dagssläpet, suttit
uppe på nätterna för att han skulle
vara hel odh ren. Bädden var nog hård,
men sedan han tillsammans med modern
bett sin aftonbön, strök bon så mjukt
över hans hår odh kysste honom till
"god natt". Ooh sedan sov Edvin mer
lugnt och gott än mången, som vilar på
de mjukaste bolstrar. Edvin var
lycklig då, ty i varje bedrövelse fann han
tröst odh uppmuntran hos modern.
Men nu var det, som sagt,
annorlunda. Att han fick arbeta odh sträva över
sina krafter klagade han ej över, ty vid
flit hade han blivit vand. Men han
hade också blilvit vand vid viinlighet och
kärlek, och det var detta, han så bittert
saknade. • De hårda orden, oftast så
grymt orättvisa, riktigt sargade hans
hjerta likt törntaggar, och mången
kvfäll, då han hungrig oeh uttröttad
kröp ned i sin hårda bädd i ett hörn
på gtolvet, runnö tårarne neid för hans
kinder. Snyfta högt vågade han ej,
även om bröstet ville sprängas av sorg
odh oro.
Men han hade dock ännu en tröst
kvar i sin bedrövelse, odh det var ett
gammalt urblekt porträtt av modern.
Det var egentligen det enda synliga
minne, han hade elfter henne, men så
var det honom ock desto kärare. Under
sorgtyngda stunder, då han ej visste
någon enda människa i hela stora, vida
världen, till vilken han kunnat vända
sig för att få råd, hjälp odh tröst, tog
han fram detta gamla porträtt, ty han
bar det alltid på sig, väl omvirat med
papper så att det ej skulle skadas. Då
kunde han sitta långa stunder och
betrakta de kära dragen, odh ban talade
till porträttet, framlade för detsamma
sitt hjärtas bikt liksom det varit en
levande varelse, som kunnat höra oeh
förstå, vad han sade, isamt uppfatta, vad
som smärtade honom. Odh då han såg
de blida ögonen från portrlättet, var det
honom, som oin de ifått liv ooh som om
munnen svarat honom på hans frågor
oøh talat till honom tröstefulla ord. Då
han åter omsorgsfullt omlindade
porträttet och stoppade ned det i fickan,
hade han åter fått mod att övervinna de
onda tiderna samt hdpp om lyckligare
dagar. Ooh (sin moder hade han då
också givit många löften att alltid med
Herrens hjälp söka stå stark mot alla
frestelser samt vandra dygdens stig,
även om den skulle vara beströdd med
törnen.
En gång, då han satt på en låg mur
med porträttet i sin hand, gick en ung
och rik man förin. 1 hans hem fanns
allt, vad man kunde tycka att det
behövdes för att vara lycklig, men ändock
trivdes ej lyckan dlär, utan många
smärtans odh sorgens tårar gjötos där i all
pralkt och rikedom. Ty den unge
mannen Æörde ett vilt odh äventyrligt liv i
sus odh dus bland dåliga Vänner, som
endast sökte honom ’för hans penningars
skull oøh förledde honom till allehanda
dårskaper.
Den unge mannens moder sörjde över
sin son såsom blott en älskande moder
kan sörja över en förlorad son. Han
hade mången gång givit henne löften att
bättra sig, odh det hade nog varit hans
avsikt att hålla dem. Men när han åter
kom ut bland vännerna, glömde han allt
(Forts, å sid. 62.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
