Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10 - 11 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
•där högtidliga orden. Nu tvekade inte
Anton längre utan drev djuren åt
andra hållet, den längre vägen förbi det
stora berget. Med vad är detta?
Anton trodde knappt sina öron.
Väldet inte ett bräkande? ’ Jo, nu hördes
det igen alldeles tydligt men så svagt,
så svagt. Var, var finna henne ? Han
lockade och lockade och fick svar. Det
-dröjde dock länge, innan han kunde
upptäcka geten, ty nu visste han att
det var hon.
Äntligen fann han henne inklämd
mellan ett par stora stenar. Stackars
liten, så klämd hon var och så hon
skrapat bort skinnet vid alla fåfänga
försök att komma lös!
Snabbt och varligt lyckades det
Anton att frigöra geten. Hon var dock
så maktlös, att bon icke orkade gå.
Anton tog henne i famnen. Vad hon
blivit lätt! Tänk, att hon kunde leva.
då hon inte fått mat eller vatten på så
länge. Vatten, ja, det kunde hon få
genast och Anton gick ned till den lilla
bäcken, som frisk och klar rann nedom
berget. I långa, sugande klunkar drack
hon. Det vederkvickte henne, det
syntes, och ett par munnar gräs åt hon
också.
"Sjunger Anton i kväll?" Det var
Sara, ladugårdspigan, som stod vid
grinden och väntade på Anton och
korna. "Sjunger han", upprepade hon,
"ja, då ska’ I se, att han fått rätt på
geten. Ja’ har hört en’ alla kvällar,
hur han läst och bett Gud ge honom
geten och 14 kr. Jag vet inte va’ han
mente me’ det sista, men ja’ har varit
liksom säker, att geten skulle komma
te rätta, så har han bett."
Och sången ljöd nu helt nära:
"O Gud, all sannings källa,
Jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sakt skall gälla
I himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
Så får du hjälp av mig!"
Ja, Herre, intill döden
Vill jag åkalla dig."
• Och stilla och allvarlig men
strålande av glädje bar Anton fram geten till
Sara. "Hon kommer sig nog, Sara.
Gud har gett mig henne tillbaka. Och
han ger mig nog de 14 kronorna med."
Och utan ett ord vidare lät Anton Sara
taga hand om geten och skyndade ’in
till frun att förkunna den glada
nyheten.
Betraktelser
över Ebr. 1: 1,2.
Av A. V. I.
(Forts.)
Det är inga obetydliga eller
betydelselösa egenskaper, som aposteln i
Andens ljus och å Guds vägnar
tillerkänner Sonen. Han är satt till
arvinge av allt, så väl av himmelen som
jorden och hela mänskligheten. Såsom
Guds "enfödde Son", Guds "egen
Son, skulle han ju vara berättigad att
ärva allt, helst allt blivit skapat
genom honom. Men det kostade honom
mer att bliva arvtagare. Aposteln
säger ju ock i detta sammanhang: "Han
har genom sig själv verkställt en
rening från synderna." Emottagandet
av domboken och världsväldet
förutsatte kamp och strid ända in i korsets
död på Golgata kors. Endast
därigenom vann han värdighet att övertaga
domsrätten och världsväldet.
När aposteln Johannes stod inför
Guds tron, såg han en stark ängel, som
utropade: "Vem är värdig att upplåta
boken — som den trefalt helige höll
i sin hand —• och bryta hennes
insegel?" Och ingén i himmelen eller på
jorden eller under jorden förmådde
upplåta boken eller se därin." Men
när Johannes grät däröver, sade en av
himmelens äldste: "Gråt icke; se,
lejonet av judas’ stam, Davids telning,
Ifer övervunnit, så att han kan
upplåta boken och bryta hennes sju
insegel." Det var Sonen, Jesus Kristus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
