Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 25 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
li gast var det naturligtvis, om flickan
hette Stina-Maja eller åtminstone Stina.
Var den omtalade vid samma ålder som
Stina-Maja, så ökades förstås glädjen.
Helst önskade dock Stina-Maja, att
man berättade för henne pm Jesus, den
himmelske barnavännen, som tog de
små upp i sin famn och välsignade dem.
Då formligen strålade hennes ansikte av
glädje, och gärna ville hon, att man
lade sin hand på hennes lilla huvud, så
som Jesus lade den.
Hur det såg ut i himmelen funderade
hon mycket på, och väl tusende frågor
hade hon att framställa, då det gällde
de himmelska tingen. En dag kom hon
springande i vildaste fart ocli ropade
lycklig och förtjust: "Tant, o tant, när
vi komma hem till Jesus, få vi skinande
vita kläder, som han förvärvade åt oss,
då han lät sig törnekronas och
svettades blod för våra synder".
När Stina-Maja var omkring 6 år fick
hon mycket ont i sin hals. Hon
undrade, om Jesus skulle kunna göra henne
bra.
"Det kan han säkert, om så är hans
vilja", fick hon till svar.
Hennes dagliga bön blev nu: "Gode
Jesus, om det är din vilja, så gör mig
bra i min hals. Men om diu skulle vilja
komma nu, så följer jag så gärna med
dig hem, som älskat mig så mycket, att
du givit ditt liv för mig. Nog har jag
det gott hos far och mor, men mycket,
mycket bättre är det hemma hos dig".
Plågsamma dagar och nätter kommo
och gingo. Far och mor och syskon och
även åtskilliga vänner dröjde i smärta
vid hennes bädd. Men själv var den
lilla, trots plågorna, så jublande glad
och lycklig vid tanken på att snart
kanske få flytta hem till Jesus.
Och han kom snart och befriade sitt
lilla lamm från smärtorna och bar
henne i sin famn hem till de eviga
fridsboningarna. Djupt och kännbart var det
tomrum, hon lämnade efter sig i
hemmet och i fars och mors hjärta. I
bi-dan på uppståndelsens morgonväkt
vilar nu hennes lilla stofthydda på
Herrens åkerfält utanför de åldriga tem-
Stina-Majas sista viloplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
