Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13 - 1 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Se, vi lägga betslen i hästarnas
mun, att de skola lyda oss, och styra
därmed hela deras kropp. Se, även
skeppen, som äro så stora och
framdrivas av starka Vindar, styras av ett
litet roder, varthän rodermannen än
vill. Så är ock tungan en liten lem
och gör stort väsen av sig. Se, en
liten eld, huru stor skog den
antänder! Tungan är ock en eld, en värld
av orättfärdighet. Tungan ställer sig
bland våra lemmar såsom den där
besmittar hela kroppen och antänder
livshjulet, själv antänd av helvetet."
Dessa ord låta oss förstå, att
synderna emot det åttonde budet äro
svåra och många. "Och om någon
menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin
tunga, hans gudstjänst är fåfäng." O,
att det må varda oss givet att av
Herren mottaga varning och hjälp i dessa
stycken, på det vi må använda våra
tungor till Guds lov och nästans hjälp!
Ty om de onda orden äro spjut och
svärd, som sarga och såra, så äro
vänliga och goda ord som salva på
hjärtats sår. Herre, lär oss vishet och
sanning, du, som älskar sänning i
hjärtegrunden !
När tanken smärtfullt
dröjer.
När tanken smärtfylld dröjer
vid blodig, tårdränkt värld,
där millioner blöda
för oväns skarpa svärd,
en suck ur hjärtat stiger
med tack och lov till Gud,
som än vårt öra skonar
ifrån kanoners ljud
Och nådigt oss bevarar
för krigets hemska brand
och hult och trofast värnar
vår hembygds kära strand.
Vi äro allt för ringa
till all din rika nåd.
Lär oss, o Gud, att akta
ditt dyra frälsningsråd!
Uppväck ur syndasömnen
vårt svenska folk oeh giv
att ödemarken blomstrar
och döda ben få liv!
Vårt kära Sverige skydda,
som hitintills du gjort,
och inneslut oss alla
uti ditt hägn alltfort!
Stina.
Guds vakande öga.
En vacker vårdag för många år
sedan lekte den femårige Johan En
tillsammans med sin yngre syster Stina
ute på gårdsplanen till deras
föräldrahem.
Som det nu var den tiden, att
trädgårdarna gjordes i ordning efter
vinterns vila, så skulle även Johan och
Stina göra fint utanför fars och mors
stuga. De skulle plantera buskar,
alldeles så som de sett farbror
trädgårdsmästaren göra. Men att det behövdes
rötter på buskarna, om de skulle växa,
det hade de ingen tanke på. Utan de
togo belt enkelt och bröto av pilkvistar
och stucko necf i sanden. Men vattna
sin plantering, det skulle de göra, om
det skulle bli riktigt bra. I närheten
fanns en brunn med litet vatten i men
med så mycket mera dy och gyttja.
Dit gick Johan för att hämta vatten,
men de små armarna ville ej räcka till,
utan han måste luta sig utöver
brunnen och — föll i. Han fick strax
munnen full av gyttja och kunde således
ej ropa på hjälp, och ingen
därhemma hade observerat hans nödställda
belägenhet. Men Guds vakande öga
följde den lille på hans farliga färd
och sände i rätta stunden en man från
granngården att hämta upp honom, så
att hans liv blev räddat.
Vad far och mor kände, när de
fingo veta, vilken fara deras lille Johan
var räddad ifrån, det vill jag icke
försöka att beskriva. Men nog steg tack
ur överfyllda hjärtan upp till Gud för
hans faderliga omvårdnad om sina
barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
