Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 22 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Gud unnat med det bud, som tar
nästans namn och ära under sitt hägn.
Härav må vi nu allvarligen lära, att
vi icke blott äro pliktiga att för egen
del icke förtala våra bröder eller våra
medmänniskor eller illa uttyda deras
ord, utan vi äro jämväl pliktiga, att
söka avvända sådan styggelse, då
andra i vår närhet tala illa om vår
nästa. Därom säger Luther: "Då du
träffar en skvallrare, som utskriker
och förtalar en annan, så säg honom
sanningen mitt i ansiktet, att han må
blygas." Och vidare säger han: "Det
är en mycket vacker och ädel dygd,
om man kan till det bästa uttyda, vad
man hör sägas om nästan, så framt det
icke är uppenbart ont."
Må vi aldrig tala om vår nästas fel
och skröpligheter med någon annan
förutsättning än at.t söka deras väl!
Och när vi frestas till förtal, så låt oss
fort tänka på, om vi icke äro
medvetna om något rätt stort fel hos oss
själva och så fråga oss, om vi icke först
borde tala därom. Det är visst, att
det är en stor dårskap, att den ena
syndaren talar illa om den andra. Ocli
lika säkert är det, att vår benägenhet
till förtal visar oss, att vi fela i det
allra väsentligaste —• det är: Att man
icke älskar nästan såsom sig själv,
i jS5SZ I
En liten vingårdsarfoetare.
En hedning i södra Afrika
övertalades att skicka två av sina barn i en
missionsskola. Det ena barnet var en gosse
om åtta år, det andra en sexårig flicka.
Då missionsstationen var avlägsen från
deras hem, blevo barnen inackorderade
hos missionären. Men sedan de en tid
varit där, önskade fadern få hem
gossen för att vakta boskapen, och han gick
därför till skolan för att hämta honom.
Den lille gossen älskade innerligt sina
lärare. Han tyckte mycket om sina
läxor och framför allt kände han sitt
hjärta draget till Herren Jesus. Han
ville icke gå hem utan bad fadern att
få stanna. När han tillfrågades om
orsaken, varför han ville stanna, svarade
han: "Emedan jag icke får lära något
gott hemma".
"Ooh vad gott kan ett barn, som du,
lära här"? frågade fadern.
’ ’Fader, jag har redan lärt något gott
här."
"Vad har du då lärt?"
Jag har lärt denna text: "Det är ett
fast ord och i all måtto väl värt, att
man det anammar, att Jesus Kristus
har kommit i världen för att frälsa
syndare. Fader, jag har lärt, vem Jesus
Kristus är. han är Guds Son. Och så
har jag lärt, vilka som äro syndare,
det äro vi alla, vi äro syndare, men
Kristus har dött för oss."
Den lille gossens ord verkade så på
faderns hjärta, att han gick ensam hem
och lämnade gossen* kvar i skolan; och
efter några veckor återkom han till
missionsstationen, som en annan människa.
Denna enda bibelvers hade gjort hans
hjärta till en Herrens vingård. Han
blev snart därefter döpt i Jesu namn.
På sjukhus.
Av E. K.
Ports.
"Därhemma, o där svida inga sår —
där svida inga sår, där svida inga sår."
Och: "Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, o jag längtar till Guds
stad. Där gråter ingen, där slutar nöden,
där bor ej synden, dit når ej döden."
Min tanke var, att hon trodde sig tala
till sina söndagsskolbarn, men hon
nämnde mig vid namn och sade: "Så
underligt, att Gud skulle föra oss
tillsamman här." Efter en stund slog hon
upp ögonen och frågade om
operationen var över. "O, att jag fick vakna
här, det hade jag ej velat", sade hon
med tårade ögon. "Nu får jag ännu
vara härnere i nöden. Jag ville ha
vaknat hemma hos Jesus."
Vi hade sedan dagligen många
trevliga stunder tillsammans. En gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
