- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
134

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17 - 29 April - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

att komma till den plats, där
söndagsskolan hölls. Troget ledde han sin
lilla syster vid handen och vakade
över, att hon ej skulle bliva utsatt för
någon fara under deras gång till och
från .skolan. En sång av A. C.
Rutström, som ban lärt sig i
söndagsskolan, tyckte han särskilt om och
kallade den för sin. Han blev så glad, när
ban hörde den sjungas antingen i
skolan eller då han var med sin moder på
missionssyföreningen eller när han
tillsammans med sina föräldrar fick
avhöra en predikan å missionssalen. De
sista åren orkade han ej .sitta bland
folket i samlingslokalen utan måste
vara i ett litet rum innanför men
kunde därifrån höra predikan och sången.
Då brukade han säga: "Nu har
jag-ändå haft roligt". Hans sjukdom
förvärrades dock år efter år, allt oftare
måste han intaga sängen. Sista
sommaren, han levde, bars han ibland ned
på gården under den stora kastanjen
och kunde så en stund njuta av dess
blommor och grönska. Men det blev
allt svårare och svårare i hans bröst,
så att de 2 sista månaderna kunde han
ej lämna sin sjukbädd, som även blev
hans dödsbädd. Då alla blommor hade
vissnat ned ute i naturen, och hela
jorden redde sig till vintervila, fick
den tolvårige gossen en skön
novemberdag, då ett lätt snötäcke låg utbrett
•över de gråa gatorna, ingå i den
eviga sabbatsvilan. Kort före sin
hemgång, bad han med matt stämma:
"Mamma läs min sång! Stäng dörren
och läs den sakta, så jag kan fatta den !
Med skälvande stämma läste hon:

^Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga lamm,
du simmar i blodet, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner!
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd;
din tretti års träldom är dig ingen nöd;
du gärna av kärlek för världen blir död.

För mig du blev sårad, för mig du blev träl;
du smakade döden att rädda min själ;

du är övergiven, men tänker på mig;
du beder för andra, men glömmer bort dig!
Din helga lekamen mitt påskalamm var;
den bittraste galla för vällust du tar:
att göra mig salig, du lider all nöd;
att -skänka mig livet, så hänger du död.

Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
så lades grundvalen till styrka och nåd;
uppståndelsen följde, och allt blev beställt,
vår Skapare nöjdes och släktet blev sällt,
så saligt, som det uti skapelsen var,
och än mera lyckligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds.
Kom, fattige syndare, giv dig tillfreds!

Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man."

Pers sista önskan på jorden var nu
uppfylld. Och kort därefter
förlossades ban från alla plågor och lidanden,
och nu skådar han s’in "blodige
konung" i hans härlighet. Där får han
evigt fortsätta med att sjunga t.ill det
"slaktade Lammets" ära. Jesus sade:
"Fader, jag vill, att där jag är, skola ock
de vara med mig, som du mig givit
haver; att de skola se min härlighet, den
du mig givit haver." Joh. 17: 24.

Ida C.

cssn
Betraktelser

över Ebr. 1: 1—3.

Av A. V. I.

(Forts.)

Genom Sonen såsom det personliga
Ordet är allt skapat, "och det förutan
är intet gjort, som är gjort." Och nu
bär han ock allt med sin makts ord.
Även i den gamla juldagsepisteln, som
är hämtad från Es. 9, står det skrivet:
"Oss är fött ett barn, en Son är oss
given, vilkens herradöme är uppå hans
axlar, och han heter Underlig, Råd, Gud,
Hjälte, Evig Fader, Fridfurste."

I dessa ord är Sonen jämställd med
Fadren både i namn och makt, Så har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free