Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 27 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
kan göra, vad Gud bjuder och befaller.
Det behövs blixt och dunder "är att
hon skall, om ock blott fö *»* liten
stund, djupt och allvarligt .-a, att
Gud är helig och rättfärdig <cd> hon
själv en eländig skuldbelastad
syndare. Vid ovannämnda tillfälle kände
Israels folk denna sanning, så att "de
ryggad^ tillbaka och blevo stående
fjärran". Och de sade till Mose:
"Tala du ull oss, så vilja vi höra, men
Gud tale icke till oss, att vi ick^ må
dö".
Av dessa ord finna vi, att det icke
står i någon människas makt att
bestå inför Israels Helige. Och
ändamålet. med den lag, Herren gav genom
Mose, var ej heller, att vi genom den
skulle kunna bestå inför Gud, utan
därtill är den given, att vi skulle lära
känna vår synd och ovärdighet.
Denna sak är klart framställd genom
Paulus som säger: "Men lagen kom också
in, på det att överträdelsen skulle
överflöda". Rom. 5: 20. Och åter:
"Vartill då lagen? För överträdelsernas
skull blev han tillagd, till dess den säd,
åt vilken löftet blivit givet, skulle
komma, och han är skickad genom
änglar i en Medlares hand." Gal. 3: 19.
Det är nödvändigt för oss att lära
känna oss själva, och denna kännedom
gives oss genom lagen, "ty utan lagen
känner man ej synden". Det är därom,
Rosenius så förträffligt anmärker:
"Det är lagen som uppenbarar oss
synden, även om den talar till oss genom
Kristi sår."
Utan en rätt självkännedom eller
syndakännedom lära vi aldrig värdera
den hjälp, Gad givit oss i Kristus, vår
Frälsare. Först då jag vet och i
hjärtat erkänner mig vara en förtappad
och fördömd människa, kan jag genom
Guds Andes hjälp värdera och tro den
dyrbara och härliga sanningen, "att
Jesus Kristus förlossat och förvärvat
mig, förtappade och fördömda
människa, ifrån synden, döden oeh
djävulens våld".
I vårt lilla bibelord står, "att allt
folket ryggade tillbaka och blev
stående fjärran". Det är dock icke fjärran
frän sig han vill att vi skola vara, utan
i nära oeh innerlig förening med sig
Vill han se oss. Och därför har’ han
givit oss löftet och dess härliga
fullbordan i Jesus Kristus, vår Herre.
En duktig pojke.
Karl var en liten axelbred pojke.
Hans mor, som var änka, var ibland
ganska bekymrad för sin gosse, därför
att han ibland kunde vara ganska yr
och full av upptåg.
På samma gata bodde en skara andra
gossar i samma ålder som Karl. Han
lekte ofta tillsammans med dem på
gården, oeh alltid var det han, som ledde
deras lekar.
Karls mor hade lagt märke till detta,
och hon sade ofta till sig själv, att det
såg ut, som om hennes gosse vore född
till ledare. Hon önskade livligt, att han
måtte leda andra till det som var gott.
och det är nog en önskan, som säkert
delas av många mödrar.
En dag kom en ny gosse till
lekplatsen, där Karl och hans kamrater slogo
boll. Då han stått och sett på dem en
stund, frågade han dem, om lian fick
vara med, och det fick han gärna.
Jag vet inte, hurudana hans
föräldrar voro eller vad slags hem den
gossen hade, men att han lärt sig
någonting mycket styggt, det är alldeles
säkert. Han hade icke varit tillsammans
med de andra gossarne en halvtimme,
förrän han började svärja och
missbruka Guds namn.
"Vad för något? Svär du?"
frågade Karl och sprang häftigt fram till
Lars, så hette den främmande gossen.
"Vilhelm, kom hit", ropade han
sedan till en av kamraterna.
"Här är jag", svarade Vilhelm oeh
sprang fram till Karl, följd av flera
bland gossarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
