Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22 - 3 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Du känner dig oviss, hur du skall
kunna vara ren, medan du är
alltigenom så oren arm och eländig. Men
kära du, här gäller icke, vad du är
varken till båtnad eller hinder i
frälsningsfrågan. Här är fråga om, vad
Soneil verkställt genom sig själv. Du
vill väl ändå icke förklara honom och
hans återlösningsverk för odugligt.
Här är ju fråga om vad han har gjort,
innan han satte sig på Majestätets
högra sida i höjden. Här talas
således icke om vad han gjort med dig,
eller vad han velat göra, men som du
hindrat honom att utföra, eller vad han
skall verka i dig. Han behöver
dagligen verka i oss genom sin Ande, om
det skall kunna gå oss väl. Men här
talas icke om Andens verk, vilket är
fortgående, utan om vad Sonen har
gjort, vad han har verkställt, här
talas endast om e n rening, om en
rening, som Sonen verkställt genom
sig själv, som han verkställde i
n-n a n han for hem, och det är en
rening från synderna. Här talas
icke om en och annan synd eller om
en och annan människas synd, t. ex.
apostlarnas eller troendes eller
salighetssökares synder, utan här står av
Gud själv genom hans apostel
nedskrivet oss till undervisning och tröst:
Synder n a. Det, är således alla
människors synder. Och det var dem,
som han bar upp i sin kropp på trä;
men han bar icke ned en enda, han
hade ingen med sig i graven eller till
himmelen. Nej, han har genom sig
själv verkställt en rening från
synderna. Och då hava vi rättighet och till
och med skyldighet att sjunga:
"Uti hans död min synd försvann,
så är jag frälsad vorden."
Forts.
C22D
Tänk i nåd uppå vårt land i nord!
Tag, trots allt, ej från oss, Gud, ditt ord!
Låt ditt dyra evangelium
ännu ljuda klart på varje rum
och från syndens mörka törnestig
locka mången vilsen själ till dig!
En fickbibels historia.
Det jag nu skall berätta er är
alldeles sant, fastän det nästan låter som:
en saga. Men det händer ibland, att
verkligheten är vida underibarare än
någon diktad berättelse.
Det var en gång en ung, engelsk,
gosse, ;som vuxit upp i ett gott,
kristligt hem och där från barndomen lärt
sig att tro på Gud och älska hans ord.
Han, liksom så inånga andra glossar
i hams mäktiga fosterland, hade ingen
högre önskan än att få ägna sitt liv
åt att. skydda och värna det land, som
sett honom födas, och isåsom helt u.ng
kom han därför in vid den engelska
flottan. Vi kunna nog tänka oss, liur
stolt ihan skulle känna. sig. Han
tänkte-säkert ej på de faror och frestelser,
som skulle möta honom ombord på
det stora präktiga krigsfartyget,
han-tänkte blott på äran att få tjäna sin
drottning. Men det fanns en. som
dess mer tänkte på farorna och
frestelserna, och det var hans mor. Och
när den glade, unge sjömannen en
dag-kom hem för att omtala, att hans
fartyg blivit beordrat på långfärd ända
bort till Japan, då ta ]atle hon .så varmt
med isin gosse om hur han dagligen
skulle söka hjälp och kraft hois Gud.
Hon ställde hans kläder i ordning,,
packade lians lilla sjömanskista och
lade överst i, densamma en liten ny
fickbibel). I den .skulle hafu kuninia
hämta styrka och hjälp. Många böner
följde den bibeln, böner, som skulle
bära riklig frukt, hur riklig fick hon
kanske isjälv aldrig veta här nere.
Fartyget avseglade. Dag gick efter
dag. vecka efter vecka, andra
krigsskepp slöto sig till det; det blev en
hel flotta, som slutligen en morgon
kastade ankar vid! en främmande kust
strax utanför en stor stad. Från
fartygets däck såg vår unge sjöman
en-del av det -stora öriket i -öster, "den
uppgående -solens land", det för
främlingar ännu -så tillslutna Japan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
