Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22 - 3 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
och förstod alls icke, då mor Beata
försäkrade, att det gjorde hon själv. —
Över henne ringde det, men då hon såg
uppåt, löpte högt upp svarta trådar
"som spindelväv över husen och
överdro-go den blåa himlen som med ett mörkt
nät.
Allt detta var för bråkigt. "Jag
vill gå hem", bad hon, "och när jag
har sovit, vill jag genast ur staden till
mina barn; jag vill till ’Under tak’."
"Genast", svarade John, "skall blott
köpa mig en cigarr. Jag ber er, stå
stilla här ett ögonblick", — därpå g|ck
han i närmaste bod.
Mor Beata stod helt lugn, men hon
blev yr i huvudet av bullret. Plötsligt
var gatan ett ögonblick fri för vagnar,
en polis gick till henne och sade vänligt:
"Nu /går det, kom, jag skall föra er
över!" Han tog hennes hand och ledde
den gamla frun säkert över gatan.
Bakom dem rullade vagnarna, dånade
om-nibusarna, — viljelös lät mor Beata
honom leda sig, viljelös lydde hon den
vänlige mannens fingervisning och gick
några steg; då hon kom in på en
trängre, tystare gata. Hon andades ut.
Sådant buller kunde hon icke tåla, sådant
hade hon ännu aldrig hört.
Då John efter några minuter kom ur
boden, var hans skyddsling försvunnen.
Och trots allt sökande fann han
henne icke.
Fastån uppgiften på det ställe, där
Linds bo, ännu icke har anlänt, finna
vi dock hela familjen samlad i ett litet
hus, som i grannskapet är bekant under
namnet "Under tak". — Då Linds för
femton år sedan kommo till Amerika,
hade de icke blivit sparade den
lidandes- och arbetsskola, som varje europé
först måste genomgå. De hade lärt
mycket och hade måst vänja sig av med
mycket. I början måste de bo i en
jordkoja, uppbyggd av grästorvor, måste
draga från det ena stället till det andra,
tills de slutligen här, tolv timmar från
Filadelfia, lyckades erhålla jord och
skog.
O, huru flitigt Anders nu byggde ett
litet hus för sin hustru och sina barn.
Grunden av sten, det övriga av trä.
Hur lycklig Maria var, då hon slutligen
var under tak, — ack, fast mark under
fötterna och ett säkert tak över huvudet;
det hade så länge varit hennes innerliga
önskan och längtan. "Under tak",
jublade hon, och "under tak" sade barnen
efter henne, tills fadern verkligen
kallade huset så. — Guds välsignelse hade
dragit med familjen under detta tak.
Forts.
WNKli
vid åsynen av en flock konfirmander.
Vad den nyväckta vår av mognad ej gav,
man hoppas, sommaren giver.
Dock när den flytt, månget blom fallit av
utan att frukt därav bliver.
Här nattvardsungdomens hoppfulla vår
man ser till Guds tempel tåga:
Vad blir väl av dem i
kommande år,
mun ock med bävan kan fråga.
De lovat sin Frälsare lydnad och tro
med hjärtan tacksamma, rörda.
Ack, skall väl hans ord slå rötter och gro
och de bli till sanningen förda?
I världen förföriska röster dem nå.
som med sirénstämmor viska.
Ack, satan i sina led söker fä
våren den unga och friska.
Du vän, som i blomman av livet står.
ack, lyssna till herderösten!
En fristad sök i din Frälsares sår,
ty hastigt du lannes av hösten!
Du är ej din egen; du Jesus hör till,
han dyrt har dig köpt och vunnit.
Till honom fly! Han ej borttappa vill
det lamm, bland törnen han funnit.
Stina,
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
