Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26 - 1 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Jag är ju gammal", sade hon,
"och måste ju skämmas". Man
avstod därifrån, emedan det verkligen
skulle varit svårt för den gamla frun,
och man hjälpte sig med en vagn. Hon
fördrog tåligt stötarna och puffarna,
fast resan varade länge, slutligen
nalkades de det hus, som nu blivit
hennes hem. Solen gick just ned, röda
moln betäckte himmelen; det var som
om de ville belysa mor Beatas intåg.
Anders gnuggade sig i ögonen för
att känna igen sitt hem. I stället för
det bruna träet, lyste det grönt emot
honom; huset såg ut, som skulle just
där firas en glädjefest. Det var gröna
ramar kring alla fönster, ingången
välklädd och under inskriften "Gud med
oss" strålade ett rött "Välkommen!"
"Som ett julhus, som om det vore
Kristusfesten", mumlade mor Beata,
"men var äro barnen?"
Ja, var voro barnen, som eljest
plägade springa så glatt ut ur huset?
Ingenstädes såg man något litet blont
huvud. Drängen och tjänsteflickan
ilade ut, hjälpte frun ur vagnen;
Anders och Maria togo mor Beatas
händer och ledde henne över tröskeln till
deras hem. Då — sakta, höjde sig
sången:
"När en Guds vän på resa träder,
han vare alltid vid gott mod;
ty Herren ingen väg tillstäder,
vars utgång sist ej varder god."
Den ljöd för varje ny vers allt
högre och skönare. De fem barnen
sjöngo, drängen och flickan sjöngo, far
och mor sjöngo. Men mormor hade
tyst satt sig och lät blott de orden i
slutversen återklinga i sitt hjärta:
"Och när jag hemma är av nåd,
o, hur jag prisa skall hans råd!"
Ja, nu var hon hemma, oskadd hade
hon kommit under tak. •—- Och hon
bodde där till sitt slut... under
det bästa tak, under Guds
beskydd. •>
C2a
Sommartankar.
Jag lyss till trädens sus
och bäckens glada brus.
Små fåglar dagen lång
mig fröjda med sin sång.
På himmel hög och blå
ses sommarskyar gå.
I allt jag ser Guds råd;
’hans underfulla nåd.
Han ger mig redan här
vad gott och nyttigt är.
Dock har han spart till sist
en värld förutan brist.
Och se, han vill, att jag
skall efter hans behag
nå fridens sälla land
på Jordans andra strand.
Där är en evig vår,
där allt i blomning står.
Där vissnar ingen ros,
ty synden flytt sin kos.
Där bor min Gud och Far
och han har i förvar
min salighet och fröjd.
Visst bör jag vara nöjd-
Vid jubelsångens fton
jag når min Jesu tron
och där, uti hans famn
jag sjunger blott hans namn.
Min herde, huld och god,
tack för ditt dyra blod!
Du tog min nöd och skam.
Pris vare dig, Guds Lamm!
A. P.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
