Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29 - 22 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Jag kan inte sy; jag liar förlagt min
fingerborg. Vad skall jag göra?"
Aha, det är mäster Oordning, som
återigen infunnit sig. Vilken förarglig,
tålamodsprövande och retsam gäst han är! Var
och en, som gjort hans bekantskap, kan
intyga detta. Många av våra saker förlägger
han, och andra kommer han oss att förlora.
Låter du honom vara i ditt sällskap, så skall
du snart finna, att han är en farlig tjuv.
"En tjuv! Skulle mäster Oordning vara
en tjuv?"
Ja, en verklig tjuv, en riktig stortjuv, som
vill frånstjäla dig det dyrbaraste du äger —
en sak isynnerhet, som du aldrig kan
åter-bekomma, och icke för något pris kan
återköpa. Han stjäl nämligen din tid. Han
låter den helt omärkligt gå dig ur händerna
och skyndar sedan undan med det stulna.
Ingen polis kan göra dig säker för honom;
det står endast i din egen makt att skydda
dig för honom. Gå ur vägen för honom,
undvik honom på allt sätt och låt honom
icke få bliva bofast under ditt tak.
Han har den fula ovanan att smyga sig in
i byrålådor, skrivpulpeter, skrin och korgar,
och varest han lyckas komma in, ställer han
till förskräcklig oreda. Gärna söker han
ställa sig in med barnen. Därför, I unga,
våren noga på er vakt och tålen honom icke
i er närhet. Akten edra byrålådor och
pulpeter för honom. Ställen alltid edra
penn-lådor och syskrin på sina platser. Hängen
edra kappor, rockar och mössor på de rätta
krokarna. Med ett ord, haven en plats för
var sak och var sak" på sin plats.
Gören er aldrig skyldiga till den
förebråelsen, att I blivit vän med mäster Oordning!
En präktig pojke.
Forts.
Oeh då skulle det naturligtvis bli slut
på alltsammans, utan att ban kunde
göra något däråt. Och så fortsatte han.
Men en kväll vid aftonmåltiden
uttalade fadern ett ord, soin blev
avgörande för Giulio. Hans mor betraktade
honom, och då hon märkte, att han såg
blekare och mera lidande ut än vanligt,
sade hon till honom:
"Giulio, du är sjuk", och sedan
vände hon sig till fadern: "Giulio är sjuk.
Se, så blek ban är! Käre Giulio, vad
fattas dig?"
Fadern såg på honom helt flyktigt
och sade:
"Det är det onda samvetet, som gör
honom sjuk. Ilan^såg inte ut så där,
flå han ännu var en intresserad
lärjunge och en godhjärtad son."
"Men ban är mycket sjuk!" utbrast
hans mor.
"Det är mig likgiltigt", svarade
fadern.
Detta yttrande var som ett knivstyng
i den stackars gossens hjärta. Ack, var
det likgiltigt för honom nu! Hans far,
som förr blev orolig, bara Giulio hostade.
Forts.
Vinden spelar genom blad och blom,
hör, hur sommarn’s alla harpor klinga,
Rosor le i yppig rikedom,
och små klockor blå i dungen ringa.
Havet sjunger invid grönklädd strand,
solguld glittrar på-dess lätta bölja.
Tyst en farkost glider ut från land,
vita vågor omkring fören skölja.
Sabbatsringning nyss kring nejden
drog
fridfullt skön i arla morgonväkten,
andaktsfullt naturens hjärta slog.
Nu står jorden prydd i
helgdagsdräkten.
Drömmande jag ser mitt fagra land,
där jag vandrar som en främling bara.
Tanken ilar till den ljuva strand,
där en evig sabbatsro skall vara.
Hjälp mig, Gud, för helga blodets
skull,
ständigt blicka mot det landet ljusa,
mot den stad med portar utav gull,
där ej sorgens mörka böljor brusa!
G—n.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
