Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 12 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 254-
lärd inan vid namn Thomas Linaeer, som
aldrig1 hade sett en bibel, skaffade sig
på sin ålderdom ett "Nya
Testamentet", men då han först öppnade det,
föllo lians ögon på de orden: "Men jag
säger eder, att I skolen alls intet
svärja". Han kastade då genast bort
boken, ty han var själv en stor svärjare.
Om någon då rövade eller mördade,
•eller eljes gjorde något orätt, så trodde
folket, att en sådan måste bekänna sitt
brott för en präst och att han kunde
förlåta honom hans synder. I stället för
att prästerna då borde hava undervisat
de brottsliga om att ångra sina synder,
bedja Gud om förlåtelse för Kristi skull
och om den Helige Andes bistånd att
avstå från synden, lärde de dem, att de,
för att få förlåtelse, skulle företaga en
lång pilgrimsfärd till något helgons
grav, eller krypa på sina knän uppför
något berg, eller läsa en latinsk bön
femtio gånger, eller ock att de skulle giva
vaxljus till att bränna framför någon
Jungfru-Maria-bild. Hände det då, att
* . .
den brottslige var rik och maklig, så att
han icke tyckte om att klättra uppför
ett berg på sina knän, så betalte han en
summa penningar till prästerna för att
de i stället skulle läsa så många
latinska böner för honom, som det
behövdes. Sålunda kunde de rika mycket lätjt
befrias från straff. Men månne de
verkligen kunde tro att Gud på sådana
grunder förlät dem deras synder?
Människorna trodde även, enligt
prästernas lära. att det någonstädes fanns
en förskräcklig plats, som kallades
skärselden, dit de skulle komma då de
dogo, och att de där skulle plågas ända
tills de blivit tillräckligt straffade för
alla sina synder, men att de sedan skulle
bliva saliga. Bibeln säger oss, "att
Kristi blod renar oss »v alla våra synder",
men alldenstund människorna icke läste
.bibeln, kunde de icke heller veta något
om den fria och fulla förlåtelse, som
skänkes alla dem, som ångra sina
synder och tro på Kristus. Prästerna
vunno mycket penningar genom denna sin
lära om skärselden, ty de sade för fol-
ket, att om de gåvo dem mycket
penningar, så skulle de stackars plågade
själarna desto förr bliva saliga.
Följden därav var, att då någon.låg för
döden. bävade han för den förskräckliga
skärselden, till vilken ban skulle komma.
Och alldenstund han icke kunde taga
sitt silver och guld med sig i graven, gav
han gärna det åt prästerna, för att de
skulle bereda honom lindring efter
döden. Och barn, vilkas älskade föräldrar
voro döda, underkastade sig själva både
hunger och köld, för att kunna, spara
ihop pengar att därmed lösa ut sina
dvra föräldrars själar från den
förskräckliga skärselden.
Påvedömet låg likt ett tjockt mörker
över folken. Men Gud beredde ett ljus,
vidskepelsens natt var ej evig —
vedhuggarens son Martin Luter föddes den
10 November 1483.
Andra Kapitlet.
Jag kunde berätta för dig mycket
mera om de vidskepliga
religionsåsik-ter, som voro rådande i femtonde
århundradet, och om den vördnad folket
hyste för påven eller biskopen av Rom.
Han hölls för att vara aposteln Petri
efterträdare, och än i dag nedfalla de
romerska katolikerna för honom och
kyssa hans fötter. Jag föredrager dock
nu att tala om den lille Martin Luter,
vilken med tiden blev en stor fiende
till påvedömet och offrade sitt liv i
sanningens tjänst.
Hans välmente fader knäböjde ofta
vid sin lille sons säng och bad högt
till Gud, att hans lille gosse måtte
bliva en helig och god man, samt att
han en dag måtte bliva en
medarbetare att sprida sanningens kunskap.
Litet anade den välmente vedhuggaren,
huru rikligt hans böner skulle bliva
besvarade, och då den lille Martin var
stor nog att kunna springa vid sin
moders sida, då hon hemkom från
skogen, bärande sin risknippa på
ryggen, anade hon lika litet, att hennes
son skulle bliva till större välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
