Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 32 - 12 Aug.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
sade ’därför emellan oss, min hustru och jag.
iatt varhelst vårt indiska hem än bleve
beläget, och vilka förändringar med möbler
oöh dylikt, som skulle komma att utmärka
de®, nya bostaden, kunde man dock vara
viss, att alltid få ise den tyska bibeln.
År 1863 hade jag mitt huvudkvarter i
Kamp te e och min ’bungalow ej långt från
det europeiska soldathospitalet.
Min hustru och jag hade tör vana att
tillbringa en del av söndagsaftnarna på detta
hospital. Ibland sovo de sjuka, när vi
kommo dm, och vi aktade oss då för ’att störa
demi. Ibland låtsade de sova, vilket de
ansågo vara ett hövligt’ isätt att visa sin
jm-skan att ej bli störda. Ofta voro dock alla
vakna och tyckte om att vi stannade hos
deim, och vi voro ej sena att begagna oss
av dylika tillfällen.
En söndagseftermiddag gick min hustru
från säng till säng, utmed ena sidan av
sälen, under det jag åtog mig den andra.
Hon såg då en .man oroligt kasta sig fram
och åter, varför hon genast gick fram till
honom och yttrade några vänliga ord. Han
svarade henne på tyska. Hon kunde nätt
och jämnt så mycket tyska, att hon kunde
svara, det hon ej ’kunde tala imied honom
på hans modersmål; och han i sin ordning
lät förstå, att han ej förstod engelska,
varför min hustru måste nöja sig med att
skriva upp hans namn och nummer, som
stodo -antecknade över hans säng, varpå hon
gick vidare.
Då vi tillsammans lämnade hospitalet,
sade ihon till mig: "Här är slutligen ett
tillfälle att använda den tyska bibeln", och
då hon kom hpm, sikrev hon sitt och
soldatens namn på första bladet i densammia
och sände den till hospitalet.
Kort efter denna händelse kallades hon
från sitt arbete här på jorden till ett högre
och lyckligare liv i den himmelske
konungens omedelbara närhet.
*
Ännu tio år hava förflutit, och jag hade
för länge sedan tagit avsked från armén
och slagit mig ned i mitt hem i England,
tillsammans med kapten R., som en gång
•kommenderade det regemente, dit den tyske
soldaten hörde. En gång, då vi språkades
vid om gamla minnen, sade han plötsligt till
mig:
"Kommer ni ihåg den tyska bibeln, som
er hustru gav den tyske soldaten på
hospitalet i Kamptee?"
"Ja visst", svarade jag. "Vad blev följden
därav?"
"Ni skall få höra", sade min vän. "Denne
soldat var en av de värste i regementet
och därtill en känd drinkare. Vid den tid
han erhöll boken, var han till följd av sitt
tygellösa levnadssätt så sjuk. att läkaren
hade iföga hopp om_hans vederfående. Men
mot all förmodan blev han frisk, och det i
dubbel mening. Han kom ut från hospitalet
som en ny människa, ty han hade fått icke
blott kroppens hälsa, utan vad mer var, ett
nytt liv. Guds ord hade genom den helige
Ande, utan människors medverkan, utfört
sitt arbete, och titan tvivel hade
sinneslugnet och friden i hans själ bidragit till
återställandet av hans kroppsliga hälsa. Han
kom till hospitalet ooh var invecklad i
skulder men började nu ordentligt avbetala
dem. Afton efter afton syntes han i
missionssalen eller bönhuset, såsom vi brukade
kalla den bungalow, vilken var avsedd för
den evangeliska gudstjänsten på den tiden.
Mannen var i sanning förändrad. Han hade
blivit en duglig, pålitlig och flitig soldat.
Efter någon tid voro alla hans skulder
betalda, och han började nu sätta in sina
besparingar i sparbanken.
Snart nog hade han samlat en rätt vacker
summa, och en dag kom han till mig och
frågade, om hans besparingar räckte till att
köpa honom fri -från krigstjänsten. Jag
svarade, att detta kunde gå för sig när som.
helst, om han så ville. Några veckor
förflöto, då han åter kom till mig och sade:
"Jag kommer nu för att begära mitt
avsked. Jag har sparat mina penningar hela
denna tid för att kunna bli fri att
för-tounna Jesu Kristi härliga evangelium för
Indiens folk, vilka jag förut mycket
skadat genom föredömet av mitt usla syndaliv.
Jag iskrev till an missionsstation i en annan
trakt och berättade för missionäerna,
vilken syndare jag varit, men försäkrade dem,
att Herren hade mött mig med sitt eget
ord, då jag var sjuk och nära döden på
hospitalet, och jag bad dem göra
förfrågningar om mig ooh, ifall svaren bleve
tillfredsställande, tillåta mig att deltaga i deras
välsignade arbete, och jag har blivit
mottagen."
Härmed slutade den berättelse, som för
mig var av så stort, intresse. Den bevisade
vilken stor kraft det ligger i Guds eget ord,
samt huru färdig Herren alltid är att
välsigna varje litet -kärleksverk, som göres för
hans skull. Särskilt fröjdade det mitt
hjärta, att den välsignelse, som här blev
följden av att det goda evighetssädet
sträckte sig till allt vidare kretsar — och
att först evigheten skall bringa i dagen hela
fuliheten därav.
Fjorton år hava nu förflutit sedan detta
samtal, även -min vän har gått hem till de
många boningarna i Herrens hus. Det är
knapipt troligt, att den tyske soldaten ännu
arbetar i Indien, m-en Herrens ord förbliver
evinnerligen.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0256.html
