Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35 - 2 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
han sände sin Son i syndigt kötts
liknelse oeh för syndens skull oeh
fördömde synden i köttet,’’ Rom. 8: 3.
I Andra Moseboks 21: 5, 6 läsa vi om
trälen i Israel, som efter lag och rätt
kunde vara fri men frivilligt stannade
i sin herres tjänst, på honom skulle
öronen genomstingas, och detta märke
skulle sedan vittna om, att han var en
frivillig träl. Yi kunna jämföra detta
med Herrens Jesu ord i Ps. 40: 7:
"Men öronen har du öppnat mig",
vilka ord i Ebr. 10: 5 finnas angivna
sålunda : "Men kroppen har du mig
berett."
Vår dyre, högtlovade Frälsare, han,
det "eviga Ordet", antog en kropp.
Det är, han nedsteg i världen för att
tjäna oss. Denna tjänst var frivillig.
Ingen hade kunnat tvinga honom att
lämna den härlighet, som han hade när
Fadren av begynnelsen. "Men han
aktade icke för rov att vara jämlik
Gud". Han ville icke för sig behålla
densamma utan förnedrade sig själv
och antog en tjänares skepelse. Sådan
var hans kärlek till Fadren och jämväl
till hans fallna bröder, människorna, att
han åtog sig att frälsa det, som var
förtappat. Han älskade sig in i lidandet
och försakelsen och har genom denna
sin lydnad in i korsets död "blivit för
alla dem, som lvda honom, en orsak till
evig frälsning". Ebr. 5: 7.
Därför ropar Herren till oss överallt
i skriften:. "Hören honom, tro på
honom, förtrösta på honom!" Och i vår
text heter det till oss: ’ ’Hyllen Sonen,
att han icke förtörnas och I förgås på
eder väg". Och åter säger Herren:
"Se denne är min käre Son, i vilken
min själ har ett gott behag."
Han är den ende levande vägen hem
till Fadren och hemmet därovan. Och
han betygar därför: "Ingen kommer
till Fadren utan genom mig." Joh. 14.
Att förkasta honom, i vilken all
gudomens fullhet bor lekamligen, det är att
svara för sig själv och träda inför Gud
i sin egen syndareskrud för att
bortvisas från Herrens ansikte. Nej — Gud
bevare oss ifrån att handla så oklokt!
Må vi i stället skynda att följa Herrens
röst: Hör honom, förakta honom icke,
sätt dig icke upp emot honom, ty de,
endast de, äro saliga, som förtrösta på
honom.
cs-n
Ett lyckligt liv.
"Den där har det bra, hon", tänkte pojken
med de bara fötterna och de trasiga
kläderna, när han prässade näsan emot
järnstaketet och kikade in i den vackra parken,
som omgav herrgårdsbyggningen. Ty
därinne satt en liten flicka, klädd i en vit,
luftig klädning och omgiven av böcker och
leksaker.
När gossen såg, att den lilla flickans ögon
vilade på honom, sprang han med några
djärva skutt därifrån. Men nu var det hon,
som suckade: "Den där gossen har det
gott." Hennes stora, allvarliga ögon sågo
efter honom med en vemodig blick. "Skulle
det inte vara härligt att kunna springa
omkring på det viset?" tänkte hon.
Allt, vad föräldrakärleken kan tänka ut,
ägde lilla Anna, men hon var krympling och
hade ständiga smärtor. Hennes fötter hade ,
aldrig lärt att springa.
Om ett lidande griper ett barn och redan
från dess tidigaste år blir dess följeslagare,
så vill den gode Guden säga till det barnet:
"Kom ihåg, att lidandet är ett budskap från
mig, och nu kommer det blott an på, huru
du tar emot det. Lidandet kan förbittra ditt
liv, men det kan också föra med sig en
särskild välsignelse, som kan göra både dig och
andra lyckliga."
Lilla Anna såg icke längre med sorgsna
blickar efter den lille käcke pojken. Hon
strök håret ur pannan och log. Huru
kunde man vara sorgsen, när fåglarna sjöngo
och blommorna doftade? Detta kunde hon
njuta av lika bra, där hon satt i sin rullstol,
som om hon kunnat springa omkring i
parken. Ja, och huru mycket annat gott hade
hon icke också? Det var nog för att vara
lycklig för varje dag. —
Ären gingo. Allt efter som Anna växte
upp, förstod hon ju mer och mer, huru
mycket hon måste försaka, men hennes hjärta
var fullt av tacksamhet, och hon var
lycklig, ty Guds Ande hade lärt henne känna
Jesus Kristus såsom sin Frälsare från dom
och skuld. Bibeln var henne dyrbar, och
hennes böcker berättade för henne, vad som
försiggick 1 den stora, vida världen. Hon
var outtröttlig uti att inhämta kunskaper,
och isynnerhet studerade hon främmande
språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
