Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36 - 9 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
283
■verkställas på alla, som icke hava aktat
pä den frälsning, som kommit till oss.
Men varje människa, stor eller liten,
rik eller fattig, kung eller träl, har dock
även i tiden fått smaka — fastän
relativt — den rättvisa lönen, syndens lön.
Första gången, det nyfödda barnet
andas genom lungan, känner det smärta,
som i regel tar sig uttryck i ett skrik,
ett jämmerrop. Det är döden, som med
sin kalla hand rör vid barnet från
första ögonblicket av barnets liv. Döden
såsom syndens lön, den rättvisa lönen,
innesluter i sig allt lidande. Sedan
fortsätter lidandet hela levnadstiden,
till dess att hjärtat brister. "Här är
alltid oro, fruktan och lidande från
vaggan till graven såväl när den, som
konungslig krona bär, som när den, som
i groft blaggarn klädd är, så väl när
den, som i stor ära sitter som när den
ringaste på jorden."
Forts.
För Lammets blods skull.
Det var i februari månad år 1546. En
av Herrens trogna, den protestantiske
skotske reformatorn George Wishart, var
inkallad för rätta, beskylld för kätteri.
Lugnt oeh stilla svarade han, att vad
han lärt hade varit i överensstämmelse
med Guds ord.
Härvid avbröts han av sin åklagare,
som förklarade, att han, såsom varande
blott en lekman, icke hade någon
rättighet att predika. "Wishart svarade, att
apostlarna hade även förbjudits att
predika, men att de svarat : Vi måste mer
lyda Gud än människor.
Bland de anklagelser, som riktades
emot honom, voro även dessa: att han
lärt att offermässan vore en vidskepelse,
att lekmän vore lika mycket präster som
de ordinerade, att man kunde äta kött
lika väl på fredagen som på söndagen,
att icke böner borde uppsändas till hel-’
gonen, att det icke fanns något sådant
som skärselden.
Under hela. förhöret framhöll Wishart
med stor klarhet Guds ords auktoritet
samt, såsom kärnpunkten av vad han
lärt, aposteln Pauli bekännelse i
Romar-brevet: ’ ’Vi hava blivit rättfärdiggjorda
av hans nåd genom den förlossning, som
är i Kristus Jesus."
Domstolens utslag lydde, att han skulle
brännas såsom kättare.
Mitt emot avrättningsplatsen låg ett
slott. På en av dess balkonger utbreddes
dyrbara silkesfiltar och mjuka kuddar.
Här skulle den katolske kardinalen
Bea-ton och hans Vänner slå sig ned för att
betrakta det väntade skådespelet. Den
1 mars leddes Wishart ut på torget med
ett rep kring halsen, en järnkedja kring
sitt liv och händerna bundna på ryggen.
Två munkar mötte honom, sägande:
"Herr George, bed den heliga jungfrun,
att hon lägger sig ut för er hos sin Son !’’
Hans milda svar var: ’ ’Mina bröder,
fre-sten mig icke!"
Vändande siig till de samla.de
folkskarorna uppmanade han dem att icke taga
anstöt på evangelium för det, som de nu
skulle få se honom lida. Hans
bedrövelse skulle vara blott för ett ögonblick
— den himmelska saligheten för evigt,
"Given akt på mitt ansikte", sade han.
I sko len ieke se mig skifta färg. Jag
fruktar icke denna grymma eld. Ocli
så beder jag eder att icke heller frukta,
om någon förföljelse skulle drabba eder
för ordets sikull. Ja, frukten icke dem,
som döda kroppen, ty de hava ingen
makt att döda själen!’’
När martyren besteg bålet, föll bödeln
på sina knän inlför honom oeh sade:
"Herre, jag ber er förlåta mig, ty jag
är icke skyldig till er död!" Wishart
vinkade honom till sig, kysste honom och
sade: "Min son, gör din skyldighet!
Detta, är beviset på att jag förlåter dig."
Några ögonblick därefter slogo
lågorna upp kring den blott 33-årige
martyren.
"Med den osynlige likasom för
ögonen härdade ban ut,"
cxsn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
