Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 30 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
stå ?" Men de’finna ingen undanflykt,
ty det står: jorden och ’himmelen flydde
för lians ansikte, som satt på den vita
tronen, "och intet rum blev funet för
dem." Upp. 20: 11.
Nej, ingen kan undfly Gud och hans
döm. Men han vill, att vi skola hava
vår domedag i dag ocfh vid nådastolen,
som är framställd i vår dyre Frälsares
person och i hans lydnad, blod och
död. Däri möter ban oss med nåd oeh
barmhärtighet. Där sluter han oss till
sitt hjärta såsom älskade, som länge
varit borta och av Fadren efterlängtade.
Där kläder (han oss i den yppersta
kläd-ningen, och där sätter han ring på
handen ooh skor på fötterna och bjuder på
d!en gödda kalven. Och den, som har sin
doms uppgörelse med Gud vid nådens
tron, har ingen fördömelsedom att vänta
öfter detta livet; "han har evigt liv oeh
kommer icke i dom utan har övergått
från dödten till livet," Joh. 5: 24.
Må vi icke försöka det omöjliga,
nämligen att undfly Gud! O, må vi i
stället fly i hans, i Jesus Kristus öppnade
famn!
"Att alltid få fly i ihans sköte
förljuvar de bitti^ste timmar.
Oeh ännu vid dödsnattens möte
en stråle av hoppet oek glimmar."
Forts.
C3B3
Lilla Margits sådd.
Bann händelse, iberättad av K. K—n.
En strålande sommarsöndag led mot
sitt slut. Det var i en liten park i
stadens utkant. Det doftade rent av
berusande från rosor och andra
högsommarens fagra barn.
Herr T. satt ensam i en soffa
fördjupad i läsningen av en nyutkommen
roman av en mycket populär författare.
Då och då s|ig han upp och drog några
bloss på sin fina cigarr.
En liten tös, som såg ut att vara så
där omkring åtta år, nalkades honom på
den sandade gången och överräckte en
liten skrift.
"Snälla faribror, läs den här lilla
boken!"
Hans ögon övérforo hastigt titelbladet.
"Ack,-ott du känna kunde den tid, då
du varder sökt!" stod där med stora
bokstäver.
En ed höll på att halka över herr T :s
läppar, men den lillas blåa stjirneögon
hejdade honom.
"Vem har du fått den av — skriften
menar jag?"
"Av far och mor. Jag fick en hel del
efter middagen, men jag har nu delat
ut dem allesammans utom denna. Vill
inte farbror taga emot den?"
"Jo. det ska’ jag göra och för
ovanlighetens skull även läsa den."
"Tack!"
Och den lilla ljusklädda, rödblommiga
tösen ’fortsatte sin väg. Herr T. satt.
och såg efter henne, tills hon försvann
i en mindre hyggnad, som såg ut att
vara ett missionshus, ty unga och gamla
om varandra ställde sina steg dit.
Herr T. hade nog en och annan gång
förr mottagit traktater, men endast för
att i nästa minut slita sönder dem i små
bitar och strö dem för vinden. Denna
gång föresatte han sig verkligen att se,,
vad den lilla skriften innehöll — för
givarinnan* skull. Åsynen av liten
Margit hade nämligen i hans minne
återkallat en hel här av bilder från svunna,
lyckliga barnaår i föräldrahemmets
sköte. Vad den lillas blå ögon livligt
påminde om hans egen älskade systers!
Hon var en sådan liten rar flicka —
sprittande glad och livlig men stundom
även djupt allvarsam. Med vilken
barnslig förtrolighet hon bad till Gud i
Jesu namn! Och hur hennes ögon
tindrade, då hon sjöng sina små kära
sånger om "’Källan" och "Klippan som
brast" eller om hur "Jesus för världen
givit sitt liv". Så var där en annan,
som hon tyckte mycket om:
"Det blir något i himlen för barnen att få,
•för de barn, som i Herranom dö."
(Forts, å sid. 310.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
