Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 30 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
mannen befordrad till laga näpst för
hans våldsbragder, men denne
framvisade då sitt av Tetzel utfärdade
av-latsbrev, vilket intygade att hans synd
var på förhand förlåten och han från
allt ansvar befriad. Adelsmannen blev
ock på grund därav frikänd. Sålunda
hade Tetzel denna gång gräft en grop
och själv fallit-däruti.
Tetzel kom slutligen till en stad,
som låg endast fyra mil från
Wittenberg. Även här .strömmade folket till
från alla ’håll och köpte avlat. Luter satt
en dag i biktstolen. Biktstolen är en
inrättning inom den romerska kyrkan.
Prästerna sitta, där odh avhöra Ifolkets
bekännelse av sina synder och säga dem vad
de skola göra för att få syndernas
förlåtelse ; då nu Luter satt i biktstolen,
fick han höra flere män bekänna sig
vara skyldiga till all möjlig
orättfärdighet, Han bestraffade dem för
sådant och förhöll dem
nödvändigheten av att bättra sig från sina synder.
Men till hans stora ledsnad svarade
de honom, att de ej ville övergiva sina
synder och behövde det ej heller,
alldenstund de hade köpt sig förlåtelse
av Tetzel. Något förtretad häröver
svarade Luter med Herrens ord: ’ ’Utan
att l omvänden eder, skolen I^alla
sammalunda förgås". Dessutom
varnade han folket i "Wittenberg för
Do-niinikanermunkens gudlösa ränker.
Då Tetzel fick underrättelse härom,
blev han alldeles ursinnig av vrede,
rusade ned till torget, uppgjorde där
en eld och brände några av Luters
skrifter samt förklarade, att han hade
erhållit befallning från påven att
bränna alla kättare, som vägrade att
mottaga hans avlat. Detta var helt och
hållet osanning, men vad bekymrade sig
Tetzel om sanningen? Alla hans
bemödanden gingo ju ut på att bedraga!
Tionde Kapitlet.
Luter trodde sig icke ännu hava
gjort, vad han borde göra, för det
okunniga folkets upplysning om det
oriktiga uti avlatshandeln. Han skrev
därföre nittiofem så kallade teser ocli
uppslog dem på kyrkoportarne i
Wittenberg, så att var och en hade frihet
att läsa dem. Tvenne av dessa teser
hade följande lydelse: "De, som lära
att själarne från skärselden springa, så
fort pengarne i kistan klinga, predika
endast människofunder". — "De, som
predika frälsning genom avlaten men
förbjuda Guds ords predikan, äro
påvens och Jesu Kristi fiender".
Av dessa sina teser sände Luter ert
avskrift, järnte ett ödmjukt brev till
ärkebiskopen av Mainz, men
ärkebiskopen svarade icke på någotdera,
Ibland folket däremot var det
hundrade- och tusental som läste hans
teser, och avskrifter av dem skickades,
ut i alla riktningar. På en månad
hunno de till och med till själva Rom.
Många mottogo teserna med glädje;
bönderna i sina stugor och
munkarne-i sina celler fröjdades över dem, och
tackade Gud för jden sanningens röst,,
de funno uti dem. Andra däremot
förargades över dem och bland dessa
voro även Luter.s egna förmän vid
Augustinerklostret i Wittenberg.
Bävande och förskräckta för följderna
därav, gingo de till Luters cell och bådo
honom, att icke bringa deras orden i
vanrykte för kätteri.
Andra åter förargades på honom
därför, att han i sina teser anföll avlaten
och några andra romerska kyrkans
missbruk. Tetzel blev åter utom sig’
av raseri och skrev även han teser för
att vederlägga Luters; men icke
tillfreds därmed, lät han på torget i
Frankfurt, varest han då vistades,
uppsätta en predikstol och där bredvid
uppresa en påle. Från sin predikstol
höll han ett tal, i vilket han utfor
mycket våldsamt mot kättaren Luter och
ropade med hög röst, att han hade
förtjänt att bindas vid pålen och levande
brännas. Därefter band han Luters,
teser viel pålen, och emedan han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
