Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42 - 21 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
När Stenberg giok hemåt, ljödo ständigt
i hans öron några ord, som fällts därinne.
Ett litet ’midsommarfyrverkeri skulle
lära dem att ta skeden i vackra hand, de
blodsugarna!
Och han tänkte stygga tankar. Ett litet
fyrverkeri. Om sågverket brunne ner. Det
vore ju lätt för den, som kände var vrå.. . .
Han ryste till och såg sig skygg omkring,
och ihans hand fann tändsticksasken i
fickan.
Nej! Nej!!!
Men hans tankar liksom hans steg drogos
dit ned — han stod vid skiljovägen —.
Då ljöd det från skogsklinten:
"Far, fa-ar!"
Vad var detta?
Och åter ljöd rösten från hans stuga.
Han ryste för sig själv. Han sprang —
hade någon olycka inträffat? — Var —
elden — elden lös?
Utanför dörren stod lille Olle.
"Kom, far! Det brinner inte, men det
går ändå!"
"Vilket?"
Han skalv i hela ’kroppen.
"Lokomotivet! Ooh alltsammans går så
bra. Kom! Kom ooh se, vad vi fått av
mor! Det är nästan som om det vore
julafton!"
Han steg in. Hon mötte honom på
tröskeln.
"Säg ingenting! O, jag har varit blind."
Hon kastade sig i hans famn.
"Du vet inte vad jag ’bävat", viskade
hon.
"Barnet har frälst miig!"
"Gud ihar bevarat dig genom barnet."
"Jag ser klart i så mycket nu."
Det knackade. Men glädje upptog
sinnena ooh ingenting h.ade hörts.
Så öppnades dörren.
"God afton ooh god helg! Det är från
disponenten. Godnatt:"
Det var ett brev. Inne i brevet låg en
femtiokrona. "Till den trägne arbetaren",
stod där.
Ooh då lade Stenberg sitt huvud i sina
händer och grät. Det var hatets is, som
smälte.
Signe gick bort ooh tog honom sakta i
armen.
"Varför är far ledsen? Far ska få låna
min docka, .bara far blir glad igen!"
Då lyfte han ansiktet ooh log genom
tårarna. Ooh om en stund var det jubel och
glam i stugan.
"Hur kunde jag hata så?" sade Stenberg
senare till sin hustru.
"Därför att du glömde honom som är
kärleken! — Ooh glömma vi honom, så
glömma vi ock våra närmaste."
"Att jag kunde glömma er?" sade
han-smärtsamt.
"Nu ha vi dig ju åter och få behålla dig.
— det är mitt glada hopp!"
Ooh de slöto varandra varmt i famn.
Nu förstodo de, vad som menas med
änglavakt.
(H. V.)
CSEO
Reformatorn.
Forts.
Reformatorn rustade sig därför till!
avresa, utan att rätt veta vart han
skulle styra kosan. Ännu en
gång-ville han dock samla sina vänner
omkring sig och bjöd dem därför till
en avskedsmåltid. Under det han satt
till bords med dem och vederkvicktes,
av deras vänliga samtal samt ömma
och deltagande kärlek, lämnades
honom ett, brev från hovet. Ilan
öppnade det och läste med beklämt hjärta
en ny befallning att lämna landet.
Fursten förundrade sig över, att han
ännu icke hade lämnat Wittenberg.
Hans själ betogs av sorg och
bedrövelse; han hämtade sig likväl snart,
upplyfte huvudet och sade med
bestämd och frimodig röst: "Fader och
moder övergiva mig, men Herren
upptager mig!"
Alla gästerna voro djupt- rörda;
tårarna rullade ned för deras kinder,,
men de voro alltför mycket
bedröva-de för att kunna säga något. Snart
bröts dock den dystra tystnaden av en
ny knackning på dörren. Åter ett
sändebud från hovet med ett nytt brev.
Luter öppnade det, viss om att
finna-en ny uppmaning att resa. Men o,.
Vilket under av Herrans mäktiga hand!
Allting är fötändrat och han får nu
lov att stanna kvar. "Den evige
befaller, att Hans tjänare nedstörta i
avgrunden och fara åter upp i
himmelen", säger profeten.
År 1519 inträffade en tilldragelse,
som till någon del avledde från Luter
hans fienders uppmärksamhet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
