Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50 - 16 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
Omkring julkärven.
(Med plansch.)
"Kard sparvasyskon små,
se, hur rart kalas vi få.
Kvivitt, kvivitt!
Strå vid strå ses bära opp
mogna kom uti sin topp.
Kvivitt, kvivitt!
Varför månne just i kväll
la’gårdspojken flink och snäll
höjer under munter säng
julekärven pä sin stång?
Kära, gamla sparvamor,
säg oss, vad du vet och tror,
du, som vet långt mer än vi
om den värld, vi leva i!"
Sparvamor med värdig min
ordnar fjäderkorgen fin.
8e’n hon ätit, vad hon tål,
svarar hon på sparvamål:
"Av min gamle farfars far
hörde ja<j i unga dar,
varför sparvasläkten får
julekärven varje år.
Tusen, tusen sparvar små
hunnit födas, dö också,
se’n den första julekväll
ländes ljus i mänskors tjäll.
I ett ringa, fattigt hus
tändes detta juleljus,
och dess sken, som lyste ut,
nådde bort till jordens slut.
Då var mörker överallt,
mänskoh järtat hårt och kallt.
Synd och skam och
själamord
plågade vår arma jord.
Först var mänskan god och
from,
men hon föll, och straffets
dom
drabbat skapelsen så skön.
Döden så blev syndens lön.
Gud, som om sitt verk var
män,
sände då sin ende Son.
Av en jungfru ren och skär
föddes han i stallet där.
Nu har Sonen ställt det väl
för varenda mänskosjäl.
Skapelsen skall också bli
från sin träldom lös och fri.
Därför tänds var julekväll
ljus i mänskobarnens tjäll.
Därför även år frän är
sparven ock sin kärve får."
Nu blev kvitter, fröjd och
sång
omkring kärven på sin
stång.
Kvivitt, kvivitt!
Säkert är, att dessa ljud
som ett lov steg upp till Gud.
Kvivitt, kvivitt!
Betty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
