Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - 4 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .7
nil försummat, och ett förfelat
1 i v låg- bakom honom, under det
han framför sig hade döden ocli
dömen.
"Ack, herr pastor", suckade han
med svag röst, "om jag ändå hade
lytt ert råd och stannat kvar i
söndagsskolan ! Där ’hade jag mina
lyckligaste stunder, och mitt
bort-vikande därifrån blev liksom
vändpunkten i mitt liv."
Pastorn satt flera timmar vid den
sjukes sida ocli sökte att måla honom
den korsfäste Frälsaren för ögonen,
såsom det Guds Lamm, vilket burit
och borttagit även lians synder.
Jakob hopknäppte de darrande
händerna till bön och ropade
ångest-fullt: "Herre, fräls mig, jag
förgås". Och han, som icke vill
någon syndares död, såg även till
denna nödställda själ med
varkunsam-ma blickar och viskade ljuvligt
såsom fordomdags : "Dina s y lider
förlåt als dig".
Jakob levde ännu några dagar,
varunder pastorn flitigt besökte
honom. En afton yttrade den sjuke:
"Herren vare lov, att han ännu en
gång fört er i min väg ! Tack för
all er kärlek! ilen ännu ett beder
jag: Tala om min historia för
barnen i söndagsskolan och bed dem
låta varna sig därav. Säg dem. att
föraktet för Herrens ord är en säker
väg till fördärvet, säg dem
detsamma, som ni sagt mig, att Gud låter
icke gäcka sig, och att vad
människan sår, det skall hon ock
uppskära ; men säg dem tillika, att Jesu
Kristi Guds Sons, blod renar från
alla synder. 0, att de alla i tid ville
lyssna härtill."
Xagra minuter efter det Jakob
lnide yttrat dessa ord avsomnade han
i tron på sin Frälsare.
Pastor G. har troget fullgjort den
döendes sista uppdrag, i d-et lian
först för sina egna söndagsskolbarn
omtalat denna händelse oöh sedan
upptecknat berättelsen därom, på
det den även måtte komma andra
söndagsskolbarn till nytta.
Adelina och hennes far.
Det var en stilla sommarafton för
omkring ett tiotal år sedan. På
verandan till
komministerbyggiiin-gen i en av vårt lands folkrikare
socknar satt den unge pastorn med
huvudet lutat i handen.
Synbarligen var han försjunken i djupa och
allvarliga tankar.
Då kom en ung flicka gående på
vägen mot prästgården. Hon såg
ut att vara vid pass femton eller
sexton år och var klädd som en av
de förnämligare bonddöttrarna ’
trakten. Tydligen hade lion ämnat
sig in i köket, men när hon fick
st-pastorn sitta på verandan, vek hon
av från köksvägen och gick rakt upp
mot stora ingången. Skyggt och
nästan tvekande steg hon upp för
stentrappan och neg för prästen,
som vänligt räckte henne handen
till hälsning.
"God afton, Adelina", nickade
ban. "Hjärtligt välkommen!"
"Tack, snälla pastorn", svarade
flickan blygt.
’"Det var länge sedan jag såg dig
i prästgården."
"Ja-, det var i fjol, när vi läste
sista gången."
"Hur står det till där hemma?"
"Jo, tack, det är — det är —
som vanligt."
Prästen bjöd henne sitta och
tycktes vänta att få höra hennes ärende.
Men flickan teg och såg envist ned
mot golvet, medan hon en smula
nervöst tummade på spjälorna i
ve-raudasoffan. Hon var i dag så olik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
