Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - 18 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.23
Adelina och hennes far.
Forts.
Plötsligt fick kon se en av
grannarna komma körande mot gården.
Hon spratt till, ty hon kände igen
sin fars häst och åkdon, men fadern
var inte med. På ögonblicket ilade
hon ut mot den ankommande.
"Var är far?" frågade lion
darrande.
Bonden svarade icke strax utan
sysslade med någonting i vagnen
samt ropade åt drängen att ta emot
hästen.
"Men var är far?" sporde flickan
åter med stigande ångslan i rösten.
"Det har väl inte hänt någon
olycka."
"Jo", svarade bonden dröjande,
"det är inte så alldeles utan, men du
behöver inte vara orolig, för vi
hoppas det skall bli bra igen."
"Åh, kära, säg vad det är — har
hästen skenat "
"Nej, skenat har lian inte, men
det har gått lite galet i alla fall.
Se, vi var i sällskap från stån,
Blomberg och jag. Han körde
förut och hade väl fått för mycket till
bästa, så att ban inte höll så noga
reda på tömmarna. För bäst det var
vek hästen åt diket, och vagnen
stjälpte. Din far råkade slå huvudet
mot en sten och —"
"Oj, oj, var är han ? — Dog han "
"Nej, lian bara svimmade. Yi
lyfte honom upp i vagnen, sen vi fått
liåll på hästen, och pojken min fick
fara hem med vår skjuts. För jag
tyckte det var bäst att följa med din
far tillbaka till sta’n, där han genast
kunde få läkarevård. Nu ligger ban
på lassarettet."
"O, då! År det fara för livet "
"Doktorn 1; 11 n < 111 mgen+mg säg-a
om den saken än så länge. Men din
far blir nu vårdad på bästa sätt, så
jag tänker allt ban lever över."
"Har han kommit till sans igen?"
"Inte när jag for från sta’n."
"Ack, gode Gud, hjälp oss, hjälp
oss!" flämtade Adelina och
skyndade in. I största hast klädde hon om
sig, tog ur byrån en
hundrakrono-sedel, som hon fött att köpa en
symaskin för, gav tjänarinnan några
föreskrifter och ilade därefter bort
på väg till staden.
Solen stod redan nere vid
horisonten, och flickan hade dryga två
timmars väg att gå. I stormande
fart ilade hon framåt. Hon tyckte
sig inte kunna uthärda att leva, om
hennes far ginge bort, innan hon
finge träffa honom.
Det var långt lidet på kvällen, då
Adelina kom fram till lasarettet.
Portvakten öppnade, trots den sena
timmen, och lion fick komma in i
korridoren, isedan hon talat, om, vem
hon var, och vilken hon sökte.
"Lever han?’’ var hennes första
fråga till översköterskan, som gick
förbi henne.
"Ja, det gör ban", svarade
sköterskan, "och vi hoppas, att ban
går igenom, fast det ser litet
betänkligt ut. Yill du träffa honom?"
"Ja, tack."
Nämndemannen låg i en av de
allmänna salarna, då grannen inte
vågat beställa enskilt mm. Med
klappande hjärta gick Adelina in i
sjuk-salen, föll på knä framför bädden
och brast i gråt. Fadern låg med
bindlar kring det sönderslagna
huvudet och tycktes ännu inte vara vid
sans. Flickan strök smekande över
de kraftlösa händerna och försökte
tala med honom, men hon hon fick
intet svar.
I.’)fter en stund vinkade slsötexskan
åt henne att komma ut i korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
