Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 25 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .26
jorden och över alla kräldjur, som
kräla på jorden. Och Gud skapade
människan efter sitt beläte."
Hitintills hade skapelsen
frambringats genom Herrens blotta "va,i’de".
Men då han skulle skapa människan,
som skulle bliva härskaren över
jorden med dess levande varelser och
därjämte vara ett väsen, som skulle
stå Herren så nära som uttrycket,
efter sitt beläte, tillkännager, då hölls
först en rådplägning mellan de tre
Gudomspersonerna. Då heter det:
"Låt oss göra människan till ett
beläte, det oss likt är."
Av Guds eget ord veta vi, vad som
beslöts i det råd, Herren höll innan
han utsläppte människan ur sin
skaparehand. I Efes. 1 läsa vi de
underbara orden: "Välsignad vare Gud
och vår Herres Jesu Kristi Fader,
som har välsignat oss med all andelig
välsignelse i det himmelska i Kristus,
såsom han har utvalt oss i honom
före världens grundläggning. Och
åter: ’ ’Han har frälst oss och kallat
oss med en helig kallelse–-
"efter sitt eget beslut och den nåd,
som är oss given i Kristus Jesus från
eviga tider." 2 Tim. 1: 9.
Vi böra särskilt märka, huru
omständligt Herrens Ande omtalat
människans skapelse. Se v. 27, 28. "Och
Herren Gud gjorde människan av
jordens stoft och inblåste i hennes
näsa en levande ande, och så vart
människan en levande själ." Våra
kroppar äro danade av jordens stoft,
varför ock Gud gav den första,
människan namnet Adam, som betyder av
jord, jordisk eller barn av jorden.
Detta bör påminna oss om, att vi äro
förgängliga till våra kroppar och
sporra oss att söka de skatter, som
höra evigheten till.
Men vidare läsa vi om, att Gud gav
liv åt stoftet genom att "inblåsa i
människan en levande själ." Vi äro
alltså av gudomlig härkomst, en fläkt
av Guds eget livs Ande. Det är med
anledning därav Paulus säger till
aténarne: Vi äro ock hans släkte.
Sålunda utgick människan ur Guds
skaparehand med gudomens’ fullhet i
sig. Hon utrustades med alla de
egenskaper, som behövdes för att i
sitt väsende avspegla Guds
fullkomligheter till skaparens ära och pris.
Människan skulle i Guds skapelse
ut-iora skaparens vilja såsom den
synlige konungen och härskaren över
hans skapade verk. Han gav henne
därför förnuft och kärlek till
skaparen och alla hans händers verk.
Människan är skapad till konung — inte
till träl, och därför ingick
ovillkorligen i hennes privilegier även
friheten. Ja, friheten hör till gudsbelätet,
till vilket människan var skapad.
Vårt släktskap med Gud är en
viktig sak för oss att tänka på. Då
Guds Son, i enlighet med rådslutet
före eviga tider, kom till oss, betygar
han: "Jag vill förkunna ditt namn
för mina bröder." Och åter: Han
skämmes icke att kalla oss bröder.
"Så var då människans skapelse
och hela jorden med allt vad där är,
lever, röres och andas, fullbordad.
Och Gud såg på allt det han hade
gjort, och se, det var allt ganska gott,
och Herren vilade på sjunde dagen
från alla sina verk."
A. E—m.
ESBO
Adelina och hennes far.
Forts.
"O, tack, tack!" utbrast
Adelina. "Men kanske far kunde få
ett enskilt rum?"
"Ja det kan lian få, och då finge
du vara hos honom både natt och
dag. Men det blir dyrare, och så
får du betala för dig själv också."
"Det gör jag gärna. Se, här är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
