Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 - 1 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .36
V I INI T E, R IN! jf\ TI.
Du vackra, vita vinternatt
med måneljus så skymning smått
och tystnad djup kring skog och
mark,
elli tager hjärtats känsla stark.
Min fagra nord, mitt vinterland,
som bundit mig med starka band,
Gud skydde dig! Det är min bön
i vinternatten ljus och skön.
Xyss solen ned i purpur gick,
och skuldtyngd jord ett skimmer fick
ifrån det underbara land,
som vinkar bortom stjärnors brand.
Nu sänder månen ut sitt ljus
kring sjö och strand och bygdens hus.
Och norrskensstrimmor då och då
syns darra svagt på valvet blå.
Se, skogen stiger rimfrostklädd
ur vita drivans mjälla bädd.
En viskning spröd från stam till
stam
i nattens tystnad smyger fram.
0 driva, fast du kyla bär,
du livets vaktarinna är.
Du skyddar varsamt, mjuka snö,
allt liv, som gror i rot ocli frö.
När vintern följs av nyväckt vår
ocli solen ljus och värme sår,
vår nord på nytt, en lustgård lik,
står uppå blom och grönska rik.
Vårt land, som vi ha fått i arv
från längst försvunna tidevarv,
du träder mot oss rikt ocli skönt
1 vintervitt som sommar grönt.
0 Sverige, Sverige, fagra land
med mo och fjäll och frostvit strand,
Gud skydde dig! Det är min bön
1 vinternatten ljus och skön.
Kvarsebo, januari 1920. K. K—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
