Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8 - 22 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
59
Herren sörjer för de sina.
(Av baron Hans von Essen.)
En ga/mmal fröken, som i över
trettio år tjänat Herren med att sköta
sjuka, för vilket kall hon tycktes
utrustad med sällsynta gåvor, blev vid
sjuttio års ålder illa skadad i sin
högra arm, så att hon urståndsattes att
längre arbeta. • Som hon
företrädesvis skött de fattiga, hade hon ej
samlat jordiska rikedomar, utan levat för
dagen och lämnat den kommande helt
åt sin himmelske Fader.
En dag, då lion hade sin väg över
en gammal kyrkogård, satte hon sig
ned på en gravsten att vila. Den
sjuka armen bar hon i band. Under
det hon så satt, kommo stygga och
bittra tankar henne i hågen. "Att
tjäna Gud och övergivas av honom
i nöden"! tänkte hon; — "huru
förspillt hade icke hennes arbete i hans
tjänst Varit"! Inga penningar
återstodo henne till hyran för det lilla
rum, i vilket hon bodde; hon hade
icke ens så mycket, att hon kunde
skaffa sig det för hennes knappa
måltider erforderliga bränslet, och hon
var fast besluten att aldrig tigga,
Hon satt och utgjöt i tårar sitt
hjärtas bedrövelse och ångest och tänkte
på den vers i Es. 65 där det heter:
"Och gråtoröst eller klagoröst skall
icke mer där inne hörd varda".
En halv timme förflöt sålunda.
Men då fattade hon åter mod, reste
sig tipp och gick vidare, ehuru utan
mål. Framkommen till gatan, bk*v
hon på en husknut i hörnet varse ett
skrivet anslag. Driven av nyfikenhet
gick hon fram och läste det. Där
stod: "Om något gammalt
fruntimmer i torftiga omständigheter önskar
söka en pension, så lämnas
upplysningar på (herr X :s kontor. Men
ansökan bör vara inlämnad i dag fore
kl. 3."
Hon stod som slagen och kunde i
förstone knappt tro, att hon läst rätt;
men sedan hon läst om orden gång
på gång, utropade hon: "Gud
välsigne den mannens barn, för att han
så vänligt tänkt på fattiga gamla
fruntimmer! Jag undrar, vilken som
skall bli så lycklig ooh få den
pensionen ?’’
Kyrkklockan slog två. Åtminstone
en halv timme behövde hon för att
hinna till det uppgivna kontoret.
"Skulle det kunna vara möjligt",
frågade hon sig själv, "att Gud på
detta isätt jsvarar på min bön ocli
sänder mig sin hjälp"?
Med nya krafter begav hon sig
därpå i väg. Vägen föreföll henne lång,
och klockan var nära tre, då hon kom
fram. Gud, som leder människornas
hjärtan, bevekte bokhållaren på
kontoret att hjälpa henne med att
skriva en ansökan.
Några dagar därefter fick hon, för
första gången i sitt liv, läsa sitt namn
i tidningen. Hon var bland många
sökande den lyckliga, som pensionen
tillfallit. Den var tillräcklig för
hennes behov.
Långt oftare än vi märka,
uppfylles det ordet: "Innan de ropa, vill
jag svara, och medan de ännu tala,
vill jag feönhöra".
Ki ensam.
Du som känner, huru sorgen trycker
på ett känsligt, ömt och fivstrött hjärta,
vet, du är ej ensam med din smärta,
fast du själv dig ensam däri tycker.
Vad förslå de bördor, som dig trycka,
mot all världens tunga syndabörda
på ett enda hjärta sammanförda,
för att oss ur evig ofärd rycka?
Nej, du är ej ensam om din smärta.
Smärtans man, som mer än du fick lida,
vandrar ständigt troget vid din sida,
och han bär din nöd uppå sitt hjärta.
Betty.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
