Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9 - 29 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
merdalen. En skrifttolkare säger,
att Kananéernas närvaro i landet
betydde satans måkt. Det var alltså
en ledsam upptäckt Abraham fick
göra redan vid sitt inträde i
Kanaan. Men det heter vidare i vår
text: "Herren syntes för Abraham".
Han fann alltså Herren där, och då
kunde han vara fullkomligt trygg.
Då Abrahams tankar blevo vända
till Herren, så förlorade genast de
yttre omständigheterna sin makt att
ängsla och förskräcka honom. Må
detta få leda våra tankar till
Herrens härliga löfte: "’Se, jag är när
eder alla dagar intill världens
ände".
Och Abraham tågade igenom hela
landet. Och han slog upp sitt tält
öster om Betel och byggde där ett
altare åt Herren. Och han drog
vidare på Herrens befallning och slog
upp sitt tält, så att han hade Betel
i väster och Aj i öster och byggde
där ett altare åt Herren och
åkallade Herrens namn. Så vistades han
i löftets land såsom en främling, och
såg i tron "efter den stad, vars
skapare och byggmästare Gud är."
A. E—m.
C33SD
Herren är en nödhjälpare.
År 1746 rasade häftiga inbördes
strider i Skottland. Hertigen av
Cumberland, ledaren för det ena
partiet, hade en trogen vän och
anhängare, en kanten Duncan, som bodde
i norra delen av Skottland. I dennes
vård anförtrodde hertigen sina
dyrbarheter och de stora penningsummor
som voro nödvändiga för kriget.
Kapten Duncan bodde tillika med
sin enda syster och en god vän till
denna, en fröken Martin, i ett stort,
mycket gammalt slott, om vilket de
underligaste historier gingo i svang
bland folket. Det påstods allmänt,
att där spökade, och av detta skäl
kunde hertigen knappt hava valt ett
säkrare gömställe för sina skatter, ty
av fruktan för andar var det endast
få bland folket, som skulle hava
vågat sig in i slottet.
Kapten Duncan var emellertid den
ende, som visste var i snttet alla
dyrbarheterna voro gömda, och han hade
fått denna hemlighet meddelad av
sin far.
Men så kom-en dag, då det var
nödvändigt, att någon invigdes i detta
förtroende. Han kallades nämligen
till något offentligt värv, och måste
således åtaga sig att varje månad
sända hertigen de pänningar han
behövde för att avlöna sina trupper.
Fröken Duncan var emellertid
sjuklig och av en mycket rädd natur, så,
till henne vågade icke brodern förtro
sig. Fröken Martin var den enda,
som kunde hjälpa honom. Den unga
flickan var allt utom glad över det
förtroende, som visades henne — men
vad var att göra? Lydigt följde hon
kapten genom alla möjliga irrgångar
till ett avlägset liggande tom i den
stora byggnaden.
"Var nu mycket .uppmärksam",
sade han, "och se noga efter allt vad
jag nu gör, så att ni kan göra på
samma sätt, när ni måste gå hit
ensam.’’
Sedan de hade kommit in i första
rummet, låste kaptenen dörren efter
dem, gick därpå upp några trappsteg,
öppnade en annan dörr och stängde
även den omsorgsfullt. De befunno
sig nu i en kammare, so-m hade ett
enda mycket litet fönster. Mitt på
golvet var en lucka. Denna öppnade
kaptenen med en liten nyckel.
Under luckan var en lång trappa, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
