- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
72

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9 - 29 Febr. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET

rullade utför hans kinder, och hjärtat
slog så våldsamt, som hade det velat
brista. Den nedgående solen, som
guldstänkte vattnet utanför slottsfönstren,
återkallade" småningom i hans minne de
ord han nyligen hört om stormen på
havet, och huru Herren Jesus stillade den.
"Månne även jag", tänkte han, "en gång
skall få höra samma röst, som gjorde
den lilla flickan i Prag så lycklig? O,
skall även jag kunna erhålla visshet om
mina synders förlåtelse och vara säker,
att, när jag dör, slippa undan skärselden
och i stället gå direkt in i himmelen?
För denna visshet ville jag dock
uppoffra allt — allt." Och så begynte han
överväga, huru många böner han ville
upprepa till jungfru Maria och helgonen,
samt huru många hundra eller tusen
riksdaler han ville giva åt kyrkan och
de fattiga; men under allt detta
genljödo allt högre för hans inre öra de ord,
han hört den bömiske läkaren tillviska
sig den där fruktansvärda natten, då han
trodde sig nära döden: "Kommen till
mig — jag vill giva eder ro." Ack, vad
han behövde, det var just ro. Han
undrade, vem som först uttalat dessa
sällsamma ord, och föreställde sig, att
det måtte vara densamme, som sagt till
lilla Liese: "Tig och var stilla."

När familjen något senare samlades
i sjukrummet, syntes Davie till allas
förundran lugn och bekymmerslös. Han
Lekte med sin lilla syster, samtalade glatt
med sin fader och styvmodern och
yttrade blott i förbigående om doktorns
besök, att denne lovat nästa gång visa
honom några målningar av sin sjuka
syster. Men när natten kom, drömde Davie
om Galileiska havet och de upprörda
vågorna, bland vilkas vita skum han
tyckte sig igenkänna lilla Liese, upprepande
de ord, som givit hennes hjärta frid:
"Tig och var stilla."

FJÄRDE KAPITLET.

Lämnande sin liäst åt den man, som
häjdat honom på vägen, inträdde Paul
Crawer i den ensliga hyddan, vars dorr
var så låg, att den högväxte bömaren
måste böja sig djupt för att stiga över
dess tröskel. På en halmbädd i ett hörn
av rummet låg den sjuka kvinnan,
såsom det syntes, nästan döende. Hon såg
hastigt upp vid den främmandes inträde.
"Gud ske lov, att ni kom", yttrade hon
på bred skottska. "Jag var rädd det
skulle vara pater John från klostret där

borta. Men nu vill ni ju höra mig, ty
jag har icke lång tid kvar. Jag vet, att
ni är god emot oss, fattigt folk, och
Jenny Craw har berättat mig, huru ni
hindrade munken att taga hennes sista
sparpänning. Jag vill icke tillkalla
någon präst, men låt mig lätta mitt
samvete genom att fritt få tala med er. Gån
ut till far, barn", yttrade hon, vändande
sig till en fjortonårig gosse och en flicka,
som tycktes vara ett eller två år yn.gre.
Gån ut till far och tagen Maggie och
Wat-ty med er."

Barnen lydde, men flickan kastade en
så bekymrad blick på modern, att man
tydligt såg, huru ogärna hon ens för
några ögonblick lämnade henne.

"Säg mig nu fritt, vad ni vill", yttrade
läkaren, sedan han förvissat sig om, att
dörren var stängd, och at ingen lyssnade
utanför densamma. Jag är väl ingen
biktfader och tror icke på någon
människas företräde framför den andra, ty det
gives blott en Medlare mellan Gud och
människor, men Gud ske lov, jag känner
denne ende, som ensam kan säga: "Dina
synder förlåtas dig", och "Han är den,
som utgjutit sitt blod för dig och mig".

Den döende kvinnan fattade ivrigt
hans hand.

"Ni vet det då", utbrast hon med
värma. "Ni vet då, att intet annat namn
är oss givet i himmelen och på jorden, i
vilket vi kunna saliga varda, utan
allenast Jesu namn?"

"Ja, Gud vare lov, jag vet det — men
säg, huru har ni själv kommit till denna
välsignade kunskap, så ovanlig här i
landet?"

Forts.



Ljungbacka,

originalberättelse av K. K—n, har
utkommit i sin andra upplaga,
tryckt å bättre papper. Pris 1: 25.
Då flera ex. tagas lämnas 20 %
rabatt.

Adressera:

Julbudskapets Förlag,

Norrköping.

Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free