Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11 - 14 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
de yågade ej heller att uppträda emot de
andra, eller ställa sig på Josefs sida.
Under det att de åto, fingo de se en
karavan av Ismaelitiska köpmän, som voro
på väg till Egypten. "Och Juda sade till
sina bröder: Vad vinst hava vi därav,
att vi dräpa vår broder och dölja hans
blod? Låtom oss gå och sälja honom åt
Ismaeliterna, och vår hand komme icke
vid honom; ty han är vår broder, vårt
kött och blod." Vi tro icke, att det var
vinstbegäret hos Juda, som var orsaken
till hans förslag om att sälja Josef, utan
att han ansåg det vara enda sättet att
rädda sin broder undan brödernas
ondska och blodtörst. Att vinstbegäret hos
bröderna var, i detta fall, starkare än
hatet, torde Juda ock ha beräknat.
Alltnog, Josef blev såld för 20
silverpännin-gar. Och för att för sin fader dölja sin
ondska slaktade de en bock och doppade
Josefs klädning i blodet och sände den
sedan hem till deras fader.
Här se vi att den ena synden räcker
den andra handen. Att dölja det onda, i
stället för att bekänna det inför Gud och
inför människor, där så fordras, det ar
att fördärva sig själv och störta sig i
timlig och evig olycka. Må det stå klart
för oss, att om vi gjort det onda, så
försynda vi oss i dubbel måtto genom att
urskulda oss och neka vår synd. "Den
sin missgärning nekar, honom går det
icke väl. Men den sin missgärning
bekänner och övergiver, han skall få
barmhärtighet."
Då Jakob såg sin sons röck, som de
ondskefulla bröderna doppat i bockens
blod, trodde han att ett vilddjur hade
ihjäirivit honom. Och Jakob rev sina
kläder och svepte en säck om sina länder
och sörjde sin sen i lång tid. Och han
ville icke låta trösta sig utan sade: "Jag
skall med sorg nedstiga i graven." Det
är möjligt att åtskilliga av Josefs bröder
kände bitter samvetsagg, då de sågo sin
faders sorg, men de bekände det icke
förrän nöden tvang dem därtill. Och
Josef blev såld till Egypten åt Potifar, en
överste för Faraos livdrabanter.
Sedan vi nu något litet betraktat Josef,
huru han blev hatad av sina bröder och
av dem såld till träl. så låt oss tänka på,
huru Josef i detta stycke var en förebild
till Kristus, vår högtlovade Frälsare, och
även huru Josefs bröder liknade judarna
i deras hat och illvilja mot Jesus. Vi
läsa i Joh. 1 kapitel: "Han kom till sitt
eget och hans egna anammade honom
icke." Jesus var själva godheten, mild-
heten och kärleken. Han kunde se sina
fiender in i ögonen och fråga: "Vilken
av eder straffar mig för synd?" Han
gjorde gärningar, som tydligen ådagalade,
att han var den utlovade Messias. Ju
mer gott han gjorde, ju mer tändes deras
hat och förbittring. Människonaturens
uslaste drag kommo i dagen i det sätt, på
vilket de behandlade Jesus, den
rättfärdige. Judarna voro stolta i sin ondska,
de ville icke tro Moses, och därför kände
de icke sig själva och levde därför
fram sina dagar i egenrättfärdighet. Och
därför trodde de icke på Kristus, såsom
han ock sade dem: "Haden I trott Mose
så haden I ock trott mig."
Josefs sanningskärlek bragte honom i
gropen. Hade han förmildrat
vittnesbördet och icke sagt sina bröder sanningen,
så hade han skonat sig själv, men nu sade
han sina bröder sanningen och blev
belönad med hat och ovilja och såld till
slav. Se nu här den allra tydligaste
förebild av Kristus! I Joh. 18: 37 säger
Jesus: Därtill är jag född, och därtill
kommen i världen, att jag skall vittna
för sanningen. Och de arma
människorna besvarade hans nådefulla vittnesbörd
med förräderi, fångenskap, törnekrona,
gissel, kors och spikar. Vi må väl då
med allt skäl med Pilatus fråga: "Vad
har han dä gjort?" "De hava hatat mig
utan sak."
Men såsom Josef genom fångenskap
och lidandes blev sina bröders räddare,
så är ock Jesus för dödens lidandes skull
krönt med ära och är bliven för alla dem,
som lyda honom, en evig orsak till
frälsning. "Han är sargad för våra
missgärningars skull och slagen för våra
synders-skull. Näpsten låg på honom, på det vi
skulle hava frid, och genom hans sår
äro vi helade." Es. 53.
A. E—m.
CSS3
Historien om en sångvers..
För många år sedan skrev d :r
Val-py, en lärd engelsman, en vers på
fyra rader, vilken uttryckte hans
hjärtas längtan och hans
trosbekännelse. Den löd sålunda:
Må jag i frid min själ få ge
åt Jesus i min död,
och utav nåd hans frälsning se,
fast värd en evig glöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
