Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 21 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
"Och ingen tager sig själv den
hedern utan den, som kallas av Gud,
liksom Aron;" v. 4. Att synda är
skamligt; men att frambära gåvor
och offer för synder är hederligt,
helst om man kan med dessa offer
gottgöra för synden och försona den.
Att fela är skamligt, gottgöra felen
är hederligt.
Den skammen beskuggar oss, att
vi synda; men vi kunna aldrig
gottgöra för någon synd. Om vi öva
troslivet, så fela vi i många stycken.
Om vi höra till de lyckliga, som stå
i övning av att lyda Herrens vilja,
så falla vi eller förgå oss ofta; men
vi kan aldrig gottgöra något fall
eller fel. Om vi därför mena, att vi
skola gottgöra för våra synder, så
taga vi oss ett uppdrag, vartill vi
aldrig varit kallade, såsom vi ock
därigenom underkänna honom, som
fått det uppdraget, och smäda både
översteprästen och Fadern, som
insatt honom därtill.
Forts.
cnssa
Kärlekens makt.
För omkring sjuttio år sedan sutto
sent en afton trenne lättsinniga sällar
tillsammas på ett värdshus och drucko.
Bland fåfängligt och gudlöst tal, som
fördes och som icke är ovanligt i slika
samkväm, utbredde de ■ sig ock i lovord
över sina hustrur. De voro alla tre gifta
och de bedyrade under många eder, att
vars och ens av dem vore den bästa.
Slutligen utlät sig den ene av dem
sålunda: "Det må nu vara med edra
hustrur huru som helst, men se min hustru
äger dock egenskaper, som långt övergå
vad -än edra kunna hava; visserligen
har hon det felet att vara en fördömd
läserska, men jag vill slå vad med eder
om — ja vad? — en butelj punsch till
exempel, att — om vi nu i natt gå hem
och bulta på dörren och med de grövsta
svordomar, som eljest utgöra hennes
fasa, kalla upp herrne ur sängen, hon
genast skall komma och med vänligt ansik-
te släppa oss in. Och öm jag vidare
befaller henne att taga fram dryckesvaror
och kortlek och tända brasa i spisen och
eljest göra allt angenämt för oss, skall
hon utan ett enda slängord eller någon
missnöjd min göra allt detta."
"Håll", ropade de båda andra, "det
vadet tappar du; vi sätta gärna upp två
buteljer mot din ena."
"Sagt och gjort", svarade den förre
"vi bryta genast upp, natten är blott
halvliden, vi skola nog få oss en trevlig
stund tillsammans än" — och nu rusade
de halvdruckna männen åstad.
De voro snart framme. Nu gjorde de
ett förfärligt buller på porten och
försummade icke att överrösta varandra
med sitt avgrundslika skrän.
Snart hördes en vänlig kvinnostämma
därinifrån svara: "Jag kommer straxt
att öppna" —- och inom några minuter
gick porten upp; med ljus i handen stod
där en ung, behaglig kvinna, vilken med
sina stora, klara ögon, fulla av heligt
allvar, vänligt hälsade dem.
Hennes magra, bleka ansikte vittnade
om djupa bekymmer och att levnadens
sommardagar hastigt flyktat.
Den despotiske maken befallde genast
med hårda, .brutala ord fram, vad han
visste skulle mest såra och smärta
hennes religiösa känsla: starka drycker,
kortlek och vad annat, som män av hans
sinne önska se vid sina nattliga orgier.
Utan att svara, skyndade hustrun
genast uppför trappan, och sedan hon tänt
ljus för gästerna, började hon i det inre
ordna såsom hon visste, att hennes man
ville hava det.
Sedan allt var gjort, bjöd hon gästerna
in, och syntes icke heller nu någon
ovänlig, missnöjd min i de rena, änglalika
dragen. Hon frågade milt, om mannen
önskade något mer, och då han med en
nick tillkännagav att allt var bra,
lämnade hon rummet.
Nu utropade de båda gästerna med en
mun: "Du har vunnit vadet! En
förträffligare hustru finnes ej till."
"Men", återtog den ene, "låt oss av
hennes egen mun höra, vilken makt, som så
kunnat böja och förädla ett
människohjärta. Vi hava ju varit som
avgrundsandar emot henne, och hon har visat den
mest självuppoffrande kärlek emot oss."
På hennes mans kallelse stod snart
åter den ädla varelsen där; och nu
berättade en av gästerna om vadet, och
hu-(Forts, å sid. 93.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
