Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 18 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
den glädjen att se, huru hans hjärta
smälte av änger och syndasorg. Då
biskopen kom ned till värdfolket,
voro de, såsom man lätt kan tänka
sig, mycket förlägna och gjorde en
mängd ursäkter.
Ett halvt år därefter skulle den
unge prästen vid en stor
kyrkoförsamling i Ohio högtidligen insättas i
sitt ämbete av biskopen. Om
aftonen, då biskopen satt ensam på sitt
rum, lät den unge prästen anmäla
sig hos honom, och såsom en fader
mottager sitt olydiga men
ångerful-da barn, så emottog denne Guds
tjänare sin unge medtjänare. Han
hade förut fått höra, att sedan deras
förra, ovan omtalade
sammanträffande hade en grundlig förändring
försiggått med den förut så
högmodige och världsligt sinnade unge
prästen. De förenade nu sina tårar och
böner, och den unge mannen grät
som ett barn vid sin andlige faders
bröst. Han blev med tiden en av
landets mest nitiska och verksamma
själasörjare.
Farmors tavla.
Forts.
Dagen därpå kom en stor korg,
packad mel allehanda godsaker från
disponent Skog. Helmer och Brita
hoppade och skreko av förtjusning
vid varje paket, som bar
utanskriften : ’ ’Till min käre ungdomsvän,
Vidar ’Mossens brorsbarn."
Där fanns även ett brev till Arvid
med erbjudande av en
inkomstbringande plats på disponentens fabrik.
"Jag har hört mig för angående er
hos er förre principal", skrev herr
Skog, "och han har givit er goda
vitsord. Han säger ock, att ni är
’läsare’. Det är inte jag, men jag
hyser aktning för varje äkta sådan
och önskar ibland, att jag själv vore
det. Välkommen i morgon, om ni
antager platsen!"
Arvid och Ester Mossén gåvo
denna kväll uttryck åt sin innerliga
glädje i Dina Sandells sköna sång:
"Min omsorg, Herre, vare den
att ingen omsorg hava!
Har du, din stora nåd till pris,
till barn mig velat taga,
du skall ock på en faders vis
försorg om allting draga.
Var dag är du min Fader huld,
var daig förlåter du min skuld
och leder i all sanning.
Ack, sorglös som den glada sparv
jag kunde ju få vara.
Jag fått ett rikt, ovanskligt arv,
det du vill mig förvara,
och nu för varje dag du ger
vad jag behöver — ja, långt mer —
av dina rika håvor.
O, kunde jag nu prisa blott
din nåd och dina under
och tacka för allt gott jag fått
och fröjdas alla stunder!
Ja, Herre, Herre, lär du mig
att vila mera helt i dig
och leva till din ära!"
C2S23
Den unge läkaren.
Forts.
Hon började längta att lära känna den
vän, som hade hjärta även för de små
barnen och välsignande sträckte sina
armar ut till dem.
Men vad tänkte väl sir Thomas
Godwin, slottskapellanen, under allt
detta? Kunde hans ögon och öron vara
tillslutna för den förändring, som
föregick med ett barn, anförtrott åt hans
vård? Eller var han så fördjupad i
studier, att allt utomkring honom undgick
hans uppmärksamhet? Visserligen icke.
Från första aftonen av sitt
sammanträffande med doktor Crawer hade han varit
övertygad, att denne vore, vad man i
England skulle hava benämnt en Lollarc,
i Böhmen en Hussit; men sir Thomas
var en fridisälskande man som gärna
lämnade var och en rättighet att tänka och
handla fritt i förhållande till Gud, blott
ingenting störde den yttre ordningen,
och därför teg ban stilla med sin
upptäckt i avseende på läkaren. Med
för-undran, men ock med g’ädje, iakttog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
