Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20 - 16 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
gudsfruktan för med sig, medan han
vistades under emigrantens tak.
Men inom kort inbröt den dag, då
Boltons skepp Albion skulle lämna
Amerika. Det skulle lyfta ankar
klockan ett, och vid tolvtiden bjöd
styrmannen farväl till sina
nyförvärvade vänner.
"En angenäm resa och en snar
återkomst; vi skola bli glada att se
dig snart tillbaka igen", sade Henrik
Walder, när han räckte vännen
handen till avsked.
Boltons resa skulle bli mycket
kortare och hans återkomst mycket
snarare än vad han önskade eller hans
vänner väntade. Han skyndade ner
till hamnen för att upphinna, sitt
skepp, när han fick se en liten
egendomlig korg hänga i ett
butiksfönster.
"Det där är just en sak för
M;-ria", sade styrmannen för sig själv.
"Jag har en gåva till alla där
hemma undantagandes henne. Det
drager icke två minuter att köpa
korgen."
Stora händelser bero ofta av
mycket små omständigheter. Öm Bolton
icke hade vänt om för att köpa
korgen, skulle han icke ha. gått förbi ett
halvfärdigt hus, mot vilket en stege
vårdslöst var rest och vilken i
samma stund föll till marken. Stegen
träffade Bolton och det så hårt, att
han måste i sanslöst tillstånd bäras
in på ett apotek.
Lyckligtvis voro inga ben avbrutna,
men det dröjde nästan en timme,
innan styrmannen återfick
medvetandet. Han öppnade då sina ögon, lyj
te upp huvudet och stirrade vilt
omkring sig, förundrad över att befinna
sig på ett främmande ställe och
försökande fundera ut, huru han
kommit dit. Bolton pressade handen mot
sin värkande panna och sökte
återkalla i minnet, vad som hade hänt,
’ ty han kände sig liksom i en dröm.
Snart föll hans blick på klockan i
apoteket, och i samma ögonblick slog
hon ett. Bolton rusade upp. liksom
om klangen i den lilla klockan hade
varit dundret av en kanon.
"Albion avgår klockan ett",
ropade styrmannen, och utan att så
mycket som stanna för att taga sin mössa,
rusade han med förbunden panna oeh
barhuvud ut på gatan i riktning mot
hamnen.
Det var icke att vänta, att
sjömannens lopp skulle vara så lätt eller att
han kunde orka springa så hastigt.
Gatorna i Newyork tycktes vara mer
trafikerade än vanligt, och två
gånger undgick styrmannen med knapp
nöd att bliva omkulikastad av
velocipeder. Andtruten och svag och
knappt i stånd att hålla sig upprätt
anlände den stackars Bolton till
hamnen. Men Albion var icke längre där
— fartyget hade avgått utan honom.
Det var redan på väg mot
hemlandet och hade lämnat honom kvar!
Detta var ett svårare slag för den
stackars Bolton än slaget av den
fallande stegen hade varit. Han stod i
några minuter och stirrade efter
skeppet med en blick av förtvivlan,
därefter återvände han långsamt och
sorgsen till Walders hem.
"Intet olyckligare kunde möjligen
hava hänt", mumlade styrmannen
för sig själv. Nu kommer jag att få
en vacker skrapa av rederiet, Andre
styrmannen på skeppet frånvarande
just i den stund han skulle ha varit
på sin post. Och vidare har jag
ingenting med mig utom de1 kläder jag
går och står i! Allt mitt bagage är
nu ute på vågorna, och en ansenlig
tid dröjer det, innan jag får se det
igen. Men jag frågar icke så
mycket efter bagaget; vad jag icke kan
uthärda att tänka på är min hustrus
och mina barns sorg och. förtvivlan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
