Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20 - 16 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
kanten på molnet; men när de ltd
las högre upp, att dväljas ibland
änglarna, skola de se, vad de nu tro, att
deras Herres kärlek låter allt, till och
med det mörkaste, samverka till
deras bästa.
esse
Den unge läkaren.
Forts.
"Käre herre", yttrade han med bekymrad
uppsyn, "man säger, att ni har något
inflytande på den främmande doktorn i
S:t Andrews. Om så är, bed honom taga
sig till vara, ty hans fiender äro honom
på spåren. Biskopen har fått höra, att
han aldrig bevistar mässan, samt att han
liåller sammankomster i sitt eget hus
med studenterna, varvid han läser bibeln
för dem, och detta är nog att fälla
honom såsom kättare, och Gud vet, vad som
sedan kan hända. Eller har ni förgätit,
huru de behandlade den fromme James
Resby, om vilken min moder så ofta
berättade mig? Så dröj nu icke att göra
vad ni kan för att rädda doktorn; det
skulle väcka en obeskrivlig sorg, om
något hände honom, han, som så troget stått
vid de fattigas sjukbäddar och tröstat så
många bedrövade hjärtan med ord ur
den heliga Skrift."
Den unge mannen lovade att genast
underrätta doktorn om den fara, som
hotade honom, men då han i detsamma
vände sig om, kände Maude sig icke litet
överraskad att finna sig ansikte mot
ansikte med Wilhelm Miretown. Yi ingå.
icke i de närmare detaljerna av detta
möte utan nämna blott, att då Maude en
stund senare återvände till farmoderns
ståtliga slott, visste så väl hon som
hennes trolovade, att de båda undfått en
lika dyrbar tro, livades av samma hopp
och älskade och tjänade samme
gudomlige mästare.
Maude skyndade hem till farmodern
för att berätta om det oväntade mötet,
under det Miretown med bevingade steg
hastade mot sitt hem, där han lät sadla
sin snabbaste häst och i sporrsträck
ilade till S:t Andrews för att giva sin vän
och rådgivare, Paul Crawer, en varning
för den överhängande faran.
Det började redan lida mot aftonen, då
den unge ädlingen på sin modige
springare nådde staden. Han styrde sin färd
direkt till doktorns hus, men i vägen
mötte han lilla Lysken van "Weld, som
kom trippande emot honom, åtföljd av
gamla Ursula. Den lilla flickan och
Miretown voro sedan föregående vinter
synnerligen goda vänner.
"Ämnar ni er till doktor Crawer",
utropade Lysken, så snart hon fick se
honom. "Ursula och jag hava nyss sökt
honom med ett bud från faster, som
önskade, att han skulle se till en sjuk gosse,
men vi träffade honom ej hemma. Ack,
herr Miretown, jag ville säga er något,
men" — hon tycktes tveka — "jagjnåste
säga det helt tyst, och jag är rädd’för er
häst."
Ynglingen smålog. "Rädd för min häst,
vilken liten kruka! Jag skall en dag
låta dig försöka den, så får du själv
övertyga dig om huru sedig han är, men
nu måste jag höra din hemlighet." Och
med ett hopp stod han på marken,
kastande tyglarna till den åtföljande
tjänaren. Lilla Lysken drog honom åt
sidan, så att icke en gång gamla Ursula
kunde höra, vad hon hade att säga.
"Vet ni, vart doktorn har gått", börja~
de hon, "jo till själva
dominikaner-klostret."
"Och varför det?"
"Man sade", fortfor barnet, "att en av
munkarne blivit häftigt sjuk på gatan,
och att doktorn i samma ögonblick gått
förbi samt på sitt vanliga förekommande
sätt skyndat till hans hjälp och åtföljt
honom till klostret, varifrån han ännu
icke återkommit. Men ni vet, att
munkarne hata honom, och nu är han i deras
våld, och vem vet, vad ont de kunna göra
honom."
För ett ögonblick stod den unge
mannen tveksam, under det barnet med
orolig uppsyn betraktade honom. "Det ser
illa ut, Lysken", sade han slutligen,
"måhända är det en sammansvärjning mot
honom. Vi veta det dock icke ännu, och
vi måste komma ihåg, att icke alla
munkar äro lika svarte Tom. Det finnes
bland dem ärliga, sannigssökande själar,
och måhända mången, som törstar efter
det levande vattnet. Tänk, om nu vår
vän skulle få bliva ett medel att föra
någon av dessa till sanningens kunskap.
Vilken välsignelse! — Jag vill
emellertid gå till klostret och höra efter, vad
som kan uppehålla honom där så länge.
Farväl Lysken; må vi framför allt
komma ihåg, att det är En, som vakar över
denne förföljde Guds tjänare med större
huldhet än både du och jag, och 4tt Han
räknat alla hans huvudhår. Forts.
Tryckt på. Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
