Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 23 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNING-EN SENAPSKORNET 165
Hur dalgubbarna fingo sin präst.
Av C. O. Berg.
En dag, då jag nyss stigit upp från
frukostbordet och var sysselsatt med
att genomögna morgontidningen,
hördes en häftig ringning från
tamburklockan.
En tjänarinna gick ut och öppnade.
Utanför dörren stodo tvenne dalkarlar
klädda i sina varma skinpälsar.
"Vi vill fäll, att du ska’ följa oss
te’ kungen", svarade Gunnars Per
Olsson, som för tillfället egentligen
förde ordet.
"Till kungen? Det var nog: Vad
kunnen I vilja kungen då?"
"Jo, vi ska’ be’n te’ ge oss en gud-
fruktig präst, må du väta." Därvid
tog han fram ur sin skinnväska, den
han hade hängande över axeln, ett
nä-gott nedsuddat protokoll jämte en
lika illa medfaren böneskrift till
konungen.
Det framgick av de båda
dokumenten, att där hade varit prästval i det
lilla regala pastoratet, och att en
präst., som en del av församlingen
inte kunde gilla, hade fått de flesta
rösterna, under det en annan, som
visat sig med nit och allvar vilja utrota
"Bor inte våran riksdagsman här"?
frågade den ene. — "Jo, det gör han",
sade jungfrun.
"Kan vi få tala ve an?" — "Åh ja,
det kan jag väl tro, stig in, så ska,
ja gå in och fråga."
Jag gick ut i salen till gubbarne.
"Ä du våran riksdagsman, du?"
sporde dalamännen, i det de räckte
fram händerna till hälsning.
".Jo, så lärer det väl stå till. Vad
kunnen I vilja för gott mina
vänner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
