Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23 - 6 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
I sin stora glädje oeh tacksamhet
root Gud bekymrade sig hustrun
aldrig med att söka utforska, huruvida
Gud hjälpt dem genom ett
underverk eller ej. Hon var nöjd med att
veta, att hon bett om is mitt i
sommaren, och att isen hade kommit.
Hon styrktes blott ännu mer i sin
tro, att den käre Frälsaren, som
förrättade så många under, då han var
bär på jorden, ännu har samma makt
att hjälpa sitt folk i nödens tid.
Olika vägar.
Kalle och Gustav, Johan och Petter
och hans båda bröder hade
samman-slutit sig till en tjuvliga. Uppfostrade
i dåliga hem, där de icke fått någon
tillsyn, ströko de omkring på gatorna
och gjorde allehanda ofog. I mörka
portgångar, under brovalv, vid
slussen eller bakom varuhögar
uppstaplade på kajen vid Stadsgården,
lade de råd med varandra huru de
skulle bära sig åt för att skaffa» sig
penningar till bakelser, öl och
brännvin.
Sålunda trädde de olyckliga
gossarna in på syndares väg. De stulo kaffe
ur de vid Skeppsbron liggande
kaf-febalarna, som lossats från fartygen,
och medan ett par av dem skuro
sönder kaffebalarna och fyllde sina,
fickor med kaffe, stodo de andra på post
för att varna dem, om någon fara
nalkades. Vidare smögo de sig in
på vindskontoren och stulo vad de
kommo över av klädespersedlar och
annat. En lång tid förgick innan
polisen kom dem på spåren.
Slutligen inträffade dock detta, och de
blevo upphämtade till poliskammaren
samt straffades, men fortsatte
därefter på samma, onda väg de inslagit.
En dag mötte Kalle på Skeppshol-
men ett par av sina förra
skolkamrater.
"Se god dag, Janne Flink",
utropade han. "Och du Georg, god
dag!"
De båda kamraterna stannade och
hälsade på Kalle, ehuru de nästan
kände sig besvärade av den smutsige
trashankens bekantskap.
"Vad har du för dig nu för tiden,
Kalle ?’’ frågade Janne, mera, för det
han skulle något säga, än av intresse
för den obehaglige kamraten.
"Du frågar vad jag har för mig,
liksom det skulle angå dig", ljöd
svaret. "Ni är väl samma ynkryggar,
som när vi gingo i skolan
tillsammans. Jag minns väl vilka krukor ni
var, då ni ’satt i söndagsskolan och
sjöng andliga, sånger, liksom ni
skulle vara bättre än andra, kan tänka".
"Jag tror du tuggar snus, Kalle",
avbröt honom Georg.
"Snus? Ja, det smakar det, skall
jag säga. Ser ni pojkar, jag är ingen
smulgråt. Jag lever glada dagar, och
några kamrater och jag ha just
kommit överens att i kväll gå ut på ett
trevligt äventyr. Vill ni komma
med, så ska’ ni få se hur roligt vi
ha. Men ni ska hålla mun på er,
förstår ni."
Janne Flink ryste för blotta
tanken att vara ^tillsammans med ett
sådant sällskap. Han hade nyligen
läst Davids första psalm och kom så
livligt ihåg första versen: "Säll är
den man, som icke vandrar i de
ogud-aktiges råd och icke träder in uppå
syndares väg och icke sitter där
be-spottare sitta." Huru skulle han
då vilja synda emot sin Gud och
kasta sig själv i olycka?
Georg däremot, som också flera
år stått under- inflytande av Guds
ord och ej heller varit oberörd av
detsamma, hade mer lust för. äventyr
och menade, att det ju egentligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
