Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24 - 13 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
"Vart flyr jag för Gud och hans eviga
lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skalil jag på domens förfärliga dag
Väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig!
Vart skall jag mig vända, var finner jag
tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för
mitt bröst,
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig!"
Tiden giek. Nära t.vä år haide
Gunnar legat sjuk, då prosten, som
börjat bliva gammal och orkeslös,
fick en ung ämbetsbroder till sin
församling.
Han gick under namnet
"läsare-präst", pastor Strömfelt. Han hade
på sitt eget hjärta upplevat Guds
ords sanning om såväl synd som nåd,
därför predikade lian icke endast
lagen till sin udd utan Kristi
dygder oeh underbara gärningar, till
tröst och hugsvalelse för sargade
samveten . Och han nöjde sig inte med
att bara se sina församlingsbor i
kyrkan vid gudstjänsterna, utan han
uppsökte dem även i hemmen.
Särskilt var han angelägen om att nå de
sjuka oeh lidande med Guds ord, och
så. fort han fick höra talas om
Gunnar Hed, gick han till honom en dag.
Detta pastor S. första besök d den
lilla ryggåsstugm, som inte blev det
sista, glömdes sedian aldrig varken av
honom själv eller Gunnar. Likasom
den törstande, solheta jorden
indric-ker det svalkande sommarregnet, så
slukade Gunnars så länge
försmäk-tande själ det välsignade ordet om
honom som säger: "Mitt blod varder
utgjutet för eder och för många till
syndernas förlåtelse". Hans
trängtande, fridlösa hjärta fann ljuvlig
vila och ro i den öppna
frälsarefamnen, och med L. S. sjöng han:
"Lov, pris och tack jag nu vill sjunga,
att Sonen, Sonen gjort mig fri
och lärt min förr så bundna tunga
den nya visans melodi:
Du, du o Jesus, du är värdig
att hava lov och pris, blott du!
Du, du allena är rättfärdig
och jag i dig rättfärdig nu.
Så du är själv den enda skatten,
som riktigt tillfredsställer mig,
du är min sol i svarta natten,
du är mitt ljus på all min stig.
Du är min sköld, mitt värn, mitt fäste,
du är min klippa och min borg,
min ljuva ro, mitt try.gga näste,
min rika tröst i all min sorg."
På. Gunnars önskan giek pastorn
till hans hem ooh fortsatte den
avbrutna konfirmationsundervisningen,
ooh en söndagseftermiddag mdade
han med glädjestrålandle ögon sina
löften och mottog Herrens heliga
nattvard i närvaro av ett par
församlingsbor. Aldrig förr hade han
känt sin dyre Frälsare så nära sig
som då, odh ban önskade ingenting
hellre än att snart bliva befriad från
sina kroppsliga lidanden och få gå
att bliva när Kristus och se
honomsåsom han är.
Andra tider kommo Väl, då
vilddjuren röto odh det blev mörkt oeh
stormigt ooh omöjligt att tro Guds
nåd, men så kota den trofaste Anden
och minde honom på något av
Herrens ljuvliga löften ooh försäkringar
till syndare, och hans hjärta jublade
och sgöng återigen.
Till allas förvåning hävdes
emellertid Gunnars sjukdom, och han
tillfrisknade så småningom. Hjärtat var
dock fortfarande klent, ooh det var
tydligt, att ban skulle bli oduglig till
grovarbetare.
Pastor Strömfelt, som uppta okt
ynglingens rika begåvning, föreslog
därför, att han borde bli skollärare,
ocli så snart Gunnar orkade, fick han
gå till prästgården ooh taga gratis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
