- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
194

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 20 Juni - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64

oss att ropa oeh bedja; såsom vi
läsa om den blinde Bartimeus, att ju
.mer folket näpste honom, på det han
skulle tiga, desto häftigare ropade
han.

Luther.

C2523

Kärlekens makt,

En man, som hade ett hus, vilket
var omgivet av en härlig trädgård,
såg från sitt kontor en afton, huru
en gosse kom in i trädgården för att
göra odygd. Han trampade ned
blommorna, gick pä
trädgårdssängarne ooh bröt grenar av träden.

Mannen gick ned för trappan
igenom trädgården, och innan gossen
hade lagt märke därtill, närmade
ban sig ooh tog honom så fast i
axlarne.

Gossen -kämpade våldsamt för att
bomma lös, men hans försök var
förgäves, en stark hand höll honom fast.

"Nå, min gosse", sade
trädgårdens ägare, ’ ’svara mig på en fråga:
Vilken blomma är den vackraste i
trädgården ?’’

Gossen ville fortfarande slita sig
lös, men då han fann, att ban icke
kunde slippa den vänliga blicken
odh mannens fasta tag, såg han sig
om, ooh efter några få ögonblicks
tystnad, svarade han: "Den där
rosen är den vackraste", och han
pekade på en mossros, som just höll på
att- slå bt. • Mannen, siojm alltjämt
höll honom med ena handen, räckte
ut sin andra oeh bröt av rosen och
gav gossen, i det han släppte sitt tag
ooh sade: "Se där, tag den, min
gosse".

Gossen blev förvånad. Han såg
sin främmande välgörare in i
ansiktet och frågade: "Skall Ni inte
straffä mig?"

"Nej", var svaret. "Jag vill

giva dig den vackraste blomman i
min trädgård, odh du vill nog aldrig
mer komma ooh trampa ned mina
blomstersängar, säg, icke vill du
det?"

"Aldrig, så länge jag lever!" var
svaret, "men" — sade han dröjande
— "är det intet ärende jag kunde
gå för Er?"

Från den gången var han sin väns
villige tjänare. Odh mången gång
kunde man se denne gosse stå med
mössan i handen vid mannens port
och med denna fråga på läpparna:
"Käre herre, är det något jag kan
göra för Er?"

I kunnen vara förvissade, att
bönen icke blev avslagen.

Hava icke vi såsom syndare
överträtt Guds hdliga lag och imånga,
många gånger bedrövat Honiom ?
Ooh huru har han behandlat oss!
Han sände från sin härlighets tron
Jesus, Guds enfödde Son, "Sarons
ros", och tillbjuder Honom i dag åt
en syndig värld.

Mer än han sökte.

I trakten av Stuttgart bodde en
soldat, som till sin stolthet mätte 6
fot och litet därtill. Denne man var
sig själv nog, och han förargade
sig icke litet över alla de människor,
som om .söndagarna, såsom han
uttryckte det, brukade springa flera
"timmar" för att i Stuttgart få höra
dtet levande ooh kraftiga
gudsvittnet Ludvig Hofacker. Ofta utgöt
ban sin harm. över "de dumma
läsarne, som ville vara bättre än andra."
"Vi ha. ju", brukade han också
säga, "en pastor på vår ort; varför då
springa efter en annan?"

Tidigt en söndagsmorgon tog
emellertid också vår reslige soldat
vandringsstaven i hand iför att i säll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free