Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
BARiNTIDfNINGEJN BEiNiAPISKOlRJNET
märkt plats, varifrån han med spänd
uppmärksamhet lyssnade till
predikan. Ehuru evangelii tröst rikligen
utdelades, blev huvudintrycket hos
Jakob dock detta: "Du är en
syndare, vard den eviga fördömelsen."
Följande vecka var, om möjligt,
ännu svårare än den föregående. Nil
menade han sig icke ha någon
annan råd än att själv gå till den man,
som hade frånrövat honom hans
hjärtas frid, hans levnads lycka.
När åter en söndag var inne, men
den då hörda predikan icke heller
skänkts honom någon tröst, ville
han sätta sin . plan i verket, och
snart stod han utanför Hofackers
bostad. Varför går han icke in?
Ack, han tycker sig till höger oeb
vänster om porten se två till
utseendet förskräckliga män med
uträckta hillebarder, som förbjödo
honom inträde. Han går och kommer
åter, men alltjämt stå de dar, dessa
fientliga makter, som hans ögon
visserligen icke se, men vilkas
därvaro han dock känner.
Fjärde söndagen hade hans
själsnöd nått en sådan höjd, att nu
förmådde han icke längre bära den.
För att ingiva sig själv mod köpte
han litet kaffe och socker åt
Hofac-ker, och med denna gåva i fickan
styrde han åter sina steg till
pa-storsbuset. Denna gång var han
fast besluten att slå sig igenom,
kosta vad det ville. Han skulle väl
inte förgäves ha namnet soldat.
Efter att ett. ögonblick ha besinnat sig
trängde ban sig mycket riktigt, fram
till dörren. Ja, nu var hans sak
vunnen. En tjänare förde honom
till Hofacker. Denne satte sig
såsom. det det förkroppsligade
evangeliet bredvid den av lagen hårt
plågade soldaten. Kaffet ooh sockret
blevo alldeles bortglömda. Jakobs
hjärteangelägenhet och själaher-
dens bemödanden att förbinda de
smärtande såren utfyllde alldeles
tiden, iimme efter timme gick. I
sin iver hade Holfacker under
samtalet tre gånger knäppt upp och
åter knäppt igen de många
knapparna på Jakobs .skarlakansröda väst.
Och tre gånger hade den långe
soldaten rest sig o>ch stått vid; dörren
för att taga avsked "för att inte
längre uppehålla pastorn", odh för
fjärde gången förde den trogne
själasörjaren honom tillbaka till hans
stol. En tredje måste ovillkorligt i
osynlig måtto ha suttit med i detta
råd och det ingen med! hillebard
beväpnad. Alltmer försvann Jakobs
ångest och själsnöd, ooh när han
äntligen efter att ha tagit avsked
gick utför trappan, ljöd det i hans
hjärta :
"Ingen fördömelse, ingen
fördömelse !"
Den långe soldaten har redan för
flera år sedan slutat sitt livs kamp.
Men, o, hur han fröjdade sig över att
i stället för lumpna 150 kronor, som
han sökt, ha vunnit Frälsaren och
med bonom det eviga livet!
csra
Den unge läkaren.
Forts.
På något avstånd sitter en ung flicka
vid sitt handarbete, men från detta
blickar hon ofta upp ,på den
älskliga gruppen framför henne. Vi
igenkänna L,ys’ken van Weld, som är på
besök hos sina vänner på slottet.
Wilhelm Miretown, manlig och kraftfull
såsom förr, betraktar med synbart välbehag
den leende tavlan. Därefter öppnar han
med vördnad en gammal nött bok, ur
vilken han läser högt följande: "Och
Han kallade sina tolv lärjungar till sig
och gav dem makt över de orena andar,
att de skulle driva dem ut, och böta
allehanda sjukdom och allehanda krankhet.
Och sände dem ut till att predika Guds
rike och göra de sjuka helbrägda." Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
