Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ska makten ej vågade att öppet visa
sina känslor. Johanna, som hade en
ovanligt klar blick, insåg genast, att
man ej på flera, dagar skulle kanna
hinna att samla en truppstyrka, stor
nog att genombryta fienden och nå
den belägrade fästningen. Kunde
greve de Blancheville endast få veta,
att hjälp vore att påräkna,, skulle han
dock naturligtvis göra sitt yttersta
för att hålla ut, tills denna hann
anlända, men huru få ett bud till
honom ? Drottningen hade för tillfället
ingen enda sin närhet, åt vilken hon
kunde anförtro ett så viktigt
uppdrag. Alla hennes pålitligaste
tjänare och vänner voro fjärran ifrån
henne, var på sitt håll upptagna av
arbetet för den goda saken ,och hon
visste, som sagt, ej någon, till vilken
hon kunde vända sig i dessa nya
bekymmer. Icke underligt då, att den
vanligtvis lugna och milda blicken i
drottningens ögon i dag var orolig
och sorgsen.
Det tjocka sidendraperi, som dolde
dörren till rummet, drogs plötsligt åt
sidan, och en ung kvinna, bärande på
armen en gosse av samma ålder som
den lille prinsen, steg in. Ett
obeskrivligt behag vilade över hela den
ungdomliga uppenbarelsen, vilken
ovillkorligt förde tanken till en
vårdag med dess växlingar av ljus och
mörker. De djupa, själfulla ögonen
vittnade dessutom om både känsla
och viljekraft.
"Med ers majestäts tillåtelse",
sade den inträdande med en ton, som
icke allenast angav vana att vistas i
de kungliga gemaken, utan även
medvetande om att vara en gunstling där,
"men min ostyrige lille son har,
alltsedan han vaknade från sin
middagsslummer, icke lämnat mig någon ro
för sina böner att bliva förd till sin
kunglige lekkamrat. Förgäves har
jag sökt lugna honom med tonerna
från min guitarr och de vackraste
små visor, jag kunnat påminna mig.
Ja, icke ens åsynen av hans
farfaders svärd, blixtrande i solskenet, har
förmått nedtysta hans åstundan, och
därför har jag slutligen tagit mig
dristigheten — men", hon tystnade
plötsligt, då hon i detsamma mötte
drottningens frånvarande blick och
märkte brevet i hennes hand.
"Min dyra drottning, vad har
hänt", utropade hon ivrigt. "Det
måste vara sorgliga underrättelser, ni
mottagit?"
"Ja, Constance, min stackars kära
vän’’, svarade Johanna, med fåfängt
undertryckt rörelse. Orden kommo
henne nästan omedvetet över
läpparne vid åsynen av denna kvinna, för
vilken hennes hjärta mitt under
tyngden av egna bekymmer känt ett
innerligt deltagande efter mottagandet
av det sorgliga brevet. Då hon fann,
Constance, tillade hon hastigt:
, "Förlåt mig, min vän, mina ord ha
kommit dig att tänka dig saken
värre, än den är, fruktar jag".
’ ’Gaston ?’’ viskade den unga
makan med en ångesfullt forskande bliek
på sin drottning.
Forts.
Köp och sprid
På £j ung b a eka,
originalberättelse av K. K—n.
Pris 1: 25.
Adressera: Julbudskapets Förlag,
Norrköping.
Tryckt pà Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
