Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28 - 11 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
säga eder. men I kunnen icke nu bära
det. Men när han, sanningens Ande,
kominer, skall han leda eder till hela
sanningen, ty han skall ic-ke tala av sig
själv, utan allt vad han (har hört, det
skall han tala, och det kammande
skall han förkunna iför eder. Han
skall förhärliga mig, ty av mitt skall
ban taga och förkunna eder." Joh.
16:12—14. Så talar översteprästen
själv om sig.
Forts.
CHE3
Ett bra svar.
En ogudaktig storbonde hade en
torpare, som var känd för sin
gudsfruktan, sin förtrogenhet med bibeln
och sin stora slagfärdighet.
En dag, då bonden träffade
torparen, tänkte han sätta honom i
förlägenhet och sade till honnm:
"Du Jöns, folk säger att du är
mäkta väl hemma i bibeln. Kanske
kan du säga mig, hur många meter
tyg det behövs, när Gud skall ha sig
en ny omgång kläder. Jag tror, att
en av profeterna säger, att Gud
uppfyller både himmel och jord."
Torparen funderade en stund. Så
sade han:
"Jag tänker fyra meter vore
alldeles tillräckligt och i alla fall går
det inte åt mer än fem meter.
"Vad i all världen är det du
säger", utbrast bonden förvånad. "Du
vill väl ändå inte inbilla mig att
något sådant står i bibeln 1’’
"Jo, det gör det verkligen", sade
torparen. "Eller har du aldrig hört
talas om, vad Jesus sade: "Vad I
haven gjort en enda av dessa minsta
mina bröder, det haven I gjort mig."
Och jag tror nog att fyra eller fem
meter skall vara tillräckligt till
kläder åt en fattig man."
Bonden blev så gripen av detta
svar, att han sedermera tog sig an
många, fattiga och klädde dem, och
inte heller toparen blev glömd av
honom.
cssa
Professorn —
tjänsteflickans kärve.
De händelser, som jag här skildrar,
tilldrogo sig 1887 kort före min
hemresa från Danmark. Från södra
Sverige hade något tidigare kommit till
Köpenhamn en ung kvinna benämnd
Frida J—n. Hon var med hänsyn
till karaktär en präktig och
godhjärtad människa. Sedan hon genom
Guds nåd blivit omnämnd, slöt hon
sig till misionen och var en av våra
mest nitiska medlemmar: Vid tiden
för dessa tilldragelser hade hon plats
hos en astronom Nielsen vid
Urania-observatoriet. Han var professor.
Professorn med fru voro
utmärkta människor men levde i djupt
andligt mörker. Detta bekymrade Frida,
som dagligen bad Gud om deras
frälsning. Flickan fick slutligen den
tanken, att om bara professorn
komme i beröring med troende människor
och finge samtala med dem i andliga
ting, så kanske han kunde komma, på
andra tankar. En dag kom Frida
och frågade mig, om jag skulle vilja
besöka hennes herrskap och tala med
dem om Gud.
Jag brukade ställa rätt så stora
fordringar på andra, i fråga om
trosfrimodighet, men denna gång
blev jag själv satt på ett hårt prov.
Ehuru tveksamt lovade jag komma,
men med det villkoret att Frida
förberedde herrskapet på mitt besök.
Sedan hon sålunda underhandlat
med sin fru om saken, och denna
åter med professorn, och fann herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
