Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30 - 25 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
BARNTIDNINGEN IHENAPISKORINET
ebréer voro icke nybörjare, de hade
varit med länge, och de hade varit
utsatta för mycket lidande och
förföljelse. Aposteln säger i ett
efterföljande kap.: "Men kommen ihåg
de förflutna dagarna, under vilka I,
sedan I haden blivit upplysta,
uthär-dels deltogen med dem, vilka det så
genom smädelser och förföljelser
bleven framställda till ett skådespel,
dels deltogen med dem, vilka det så
gick. Ty I haven både delat de
fångnas lidanden och med fröjd
upptagit edra ägodelars plundring,
vetande, att I själva haven en
bättre . och förblivande egendom i
himmelen." Ebr. 10: 32—34.
Forts.
C3S3
De starka till byte.
En rik sachsisk adelsman hade
under vistelsen i flera av Europas
större städer, särskilt Paris, insupit
vår tids otrosläror och skydde icke
att öppet uttala sitt förakt för
kristendomens heliga sanningar. Vid
sin återkomst till hemlandet kastade
han sig in i nöjenas yrande virvel
utan att bindas av några
betänkligheter varken över detta sitt liv i
synden eller över de många, vilka genom
hans inflytande drogos med in i
samma bessinningslösa lopp och
förgiftades genom den otrosande, som talade
i honom.
Med det grevliga, gods, som
tillhörde honom, följde rättighet att
tillsätta församlingens pastor, och då just
nu en sådan skulle utnämnas, valde
han till denna tjänst en man, vars
livsåskådning överensstämde med
hans egen. Granne och vän med den
unge greven blev pastorn en daglig
gäst hos denne och sökte på allt sät-t
behålla sig i hans gunst. Deras
vanligaste samtalsämne tycktes vara skämt
över heliga ting, och den unge
ädlingen skydde icke att öppet uttala sin
önskan, att alla vidskepliga
religions-begrepp — så betecknade han
bibeltron — skulle utrensas från hans
gods.
Huru omöjligt såg det icke ut för
människoögon, att denne man skulle
bliva omvänd. Men det för
människor omöjliga, det är möjligt för
Gud. Ett år efter sin återkomst till
hemlandet skrev han till en vän:
"Ett stackars fattigt åtta års barn
utsågs av Herren Jesus Kristus att
bliva hans redskap vid min
omvändelse från mörkret till Guds
underbara ljus. Meii allt skall tjäna mig
till ett evigt lovsjungande av min
Frälsares barmhärtighet.’’
En dag under vandring utåt
ägorna hade greven utanför en stuga hört
en klar barnaröst sjunga en sång.
Han stannade och kunde tydligt
urskilja dessa, ord: "Jag vet, att Jesus
älskar mig; jag vet, han är min vän."
Hans nyfikenhet väcktes; han
närmade sig och såg en liten torftigt
klädd flicka, som satt i gräset och
sjöng, under det de klara
barnaögonen glänste av fröjd.
"Varför är du så glad?" frågade
greven.
"Jag är så lycklig", svarade
barnet blygt.
"Och vad är det, som gör dig så
lycklig", frågade greven.
"Jag vet, att Jesus älskar mig; jag
vet han är min vän", sjöng den lilla
belt okonstlat och naturligt.
Detta enkla, tilltalande svar,
denna glädje och lycka mitt under brist
och fattigdom, slog den förnäme
fri-tä likaren med häpnad. Han kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
